Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstens utbredning - Konstens förfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var signetet endast en anspelning på namnet. Sålunda
fogade Peter Schöffers son till faderns märke bilden
af en herde, medan Baumanns i Breslau visade ett
halffärdigt hus med en man framför det. Äfven den
ståtliga pegasus, som familjen Gryphius (grip)
förde i sitt märke, utgör blott en half anspelning
på namnet. De berömda manuzierna i Italien hade valt
ett ankare, kring hvilket en delfin slingrar sig,
elzevirerna i Holland ett olivträd och etiennerna i
Paris likaledes ett träd, hvartill den lärde Henri
Etienne (Henricus Stephanus) lade en apostelfigur
och ett latinskt motto.
Boktryckarkonstens historia företer tre faser: på ett
århundrade af den herligaste uppblomstring följde en
lång tid af förfall och sömnigt vegeterande, tills
slutligen i senare hälften af förlidet århundrade det
allmänna framåtskridandet utöfvade sitt inflytande
äfven på denna gren af mensklig verksamhet. Den höga
grad af fulländning, som boktryckarkonsten under
första århundradet af sin tillvaro uppnått, var
ej, som man skulle trott, gynsam för hennes vidare
utveckling. Boktryckaren betraktade sig som född
konstnär och stärktes i denna höga tanke om sig sjelf
genom kejsarnas och riksfurstarnas privilegier. Ifvern
och sträfvandet att gå framåt slappade nu småningom
af, och den herliga konsten, denna konst, som under
sitt första århundrade åstadkommit så mycket, sjönk
redan i det nästa djupt samt i det derpå följande
och till medlet af förlidet århundrade ända till
erbarmlighet. Man tage en bok från denna tid i
hand, och man behöfver ej vara kännare för att
vid första blicken se, på hvilken låg ståndpunkt
konsten då befann sig. Eländig sättning, eländigt
tryck, eländiga, ofta alldeles förslitna och till
snitt och form otydliga typer, slutligen äfven ett
eländigt papper. Slentrianen tog bland boktryckarna
till den grad öfverhand, att myndigheterna sågo
sig nödsakade att genom särskilda förordningar
söka afhjelpa det onda. Det halp dock ej. Det gick
slutligen så långt, att man började allvarsamt betvifla
boktryckarkonstens nytta och befalde, att boktryckerier endast finge
upprättas [i] sådana städer, der boktryckarnas alster
kunde underkastas nödig kontroll[.] Till detta bedröfliga
tillstånd bidrogo både yttre och inre orsaker, framför
allt det tretioåriga kriget med sin upplösning
af alla sociala förhållanden, vidare censuren,
eftertrycket och i ej ringa grad utslocknandet af
det vetenskapliga sinnet hos boktryckarna: konstens
nedsjunkande till ett handtverk. Arbetets delning,
denna vårt århundrades lösen, fick tidigt insteg inom
bokproduktionen, men var mera ett tecken till förfall
än till lyftning.
Fig. 501. Elzevirernas signet.
De första boktryckarna, som alltid äfven voro sina
egna stilgjutare, tjenstgjorde tillika som förläggare
och säljare, mången gång äfven som författare af sina
tryckalster. Hvar och en måste derför vara tekniker,
vetenskapsman och köpman på en gång, sålunda i
allmänhet en man af högre bildning. Men den merkantila
sidan var ej alltid den starkaste; mången gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
