Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tryckpressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men om deras inrättning och fördelar känner man nu
mera ingenting. Omkring medlet af 16:e århundradet
införde Danner i Nürnberg messingsskrufven i
stället för den gamla af trä. Äfven grundplattan,
fundamentet, förut af trä eller sten, samt den rörliga
ofvanplattan, digeln, götos sedermera af jern, och
man trodde sig redan dermed ha åstadkommit mycket.
Pressens jernålder, d. v. s. den tid, då han bygts
helt och hållet af jern med en förbättrad mekanism,
började omkring 1820 med det allmänna införandet af
lord Stanhopes press, och nu måste efter hand de
otympliga, ljus och utrymme borttagande och trots
sitt kraftiga utseende så ömtåliga trämaskinerna
rymma fältet för sina vida mera praktiska och
behagliga rivaler, jernpressarna, som i följd af
sin bättre mekanism och fastheten i sin bygnad
med mindre kraftansträngning åstadkomma ett långt
skarpare och renare tryck. Samtidigt med och efter
Stanhope uppträdde så många andra förbättrare af
handpressen, att man skulle kunna uppräkna några
och tjugu särskilda konstruktioner. Amerika lemnade
ruthwen- och columbiapressarna,
engelska äro de af Cooper, Hopkinson, Well,
Cogger och Hagar, tyska de af
Dingler, Koch, Sutter, Hofmann
m. fl. konstruerade. Det var hufvudsakligen allt
jemt mekanismen för neddrifvandet af digeln, alltså
för tryckets åstadkommande, hvarpå konstruktörerna
öfvade sina snillen. Stanhopes press företer ännu
den gamla tryckskrufven, men pressbängeln är ej, som
eljest, fäst vid hans, utan vid en särskild spindel,
och båda spindlarna äro upptill förenade medelst en
mycket ändamålsenlig häfstång. Denna press arbetar
väl och användes ännu allmänt. Senare konstruktörer ha
helt och hållet öfvergifvit skrufven och tillgripit
andra inrättningar. I de flesta fall är det en
ledad häfstång af en eller annan form, genom hvars
rätande trycket utöfvas på digeln. En af de enklaste
och mest omtyckta konstruktionerna är den i fig. 521
afbildade, hvilken, utan att hafva ett egentligt knä,
likväl hvilar på samma grundsats. De båda i korsvinkel
stälda sträfvorna i midten röra sig nämligen så väl
upp som nedtill med runda hufvuden i motsvarande
lager; de båda nedre af dessa lager ligga i en
vridbar platta, som följer bängelns rörelse. Blir
denna sålunda åtdragen, öfvergå derigenom de båda
sträfvonra (käglorna) i lodrät ställning och växa
derigenom på längden, hvilket naturligtvis måste ha
till följd en nedtryckning af digeln. Men vi få ej
fördjupa oss i mekaniska enskildheter, utan skola
nu endast fästa uppmärksamheten på några för alla
pressar gemensamma inrättningar.
Fig. 521. Hagarpress.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
