Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Etsningen eller raderingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vida fortare till målet, som arbetet med stickeln
derigenom helt och hållet eller till största
delen inbesparas, emedan skedvattnet i dess ställe
åstadkommer de fördjupade linierna. Men resultatet
blir dock äfven ett helt annat, ty en etsad linie
kan af ett öfvadt öga lätt skiljas från en graverad,
som är jemnare och finare.
En plåt, som skall etsas, öfverdrages på det redan
nämda sättet med en syran motstående etsgrund
af vax, asfalt och mastix, och sedan teckningen
blifvit härpå öfverflyttad, böljar raderingen. Detta
arbete utföres med den spetsiga stålnålen och, när
så behöfves, äfven med bredare instrument. Det är
härvid ej nödvändigt, att raderinstrumentet intränger
i kopparn, utan tillräckligt, om det blott helt
och hållet genomskär etsgrunden, så att kopparn
står ren och blank i de linier, som skola etsas,
såsom fig. 556 utvisar. Detta arbete är en vanlig
teckning, och en god pennritare gör sig snart dermed
förtrogen. Ritar han miste på något ställe, behöfver
han endast öfverstryka det felaktiga stället med en
pensel, doppad i täckfernissa, låter den torka och
börjar så på nytt igen.
Fig. 557. Etsningsapparaten.
Så snart teckningen är verkstäld, börjar den
svåraste delen af arbetet, etsningen. Plåten förses
för det ändamålet med en påklibbad kant af vax och
öfvergjutes derefter med skedvatten (fig. 557). Så
enkelt detta än synes, fordrar det dock mycken öfning
och noggrann kännedom om materialen, hvarmed man
arbetar, innan man med någorlunda säkerhet kan räkna
på ett godt resultat. Än ligger orsaken till misslyckandet hos
kopparn, än hos syran, än hos etsgrunden; till
och med luftens tillstånd utöfvar ett väsentligt
inflytande. En märkvärdig, ej lätt förklarlig
omständighet är, att för litet syra gerna har
till följd, att strecken bli breda och grofva,
medan etsningen, om man låter syran stå ungefär
tumshögt öfver plåten, blir mycket bättre, jemnare
och djupare. Blandningsproportionen är ungefär två
delar vatten och en del salpetersyra. Sedan etsvattnet
fått verka ungefär fem minuter, äro linierna redan
temligen angripna och fördjupade, och sedan syran
blifvit afhäld, får plåten ungefär det utseende, som
fig. 558 utvisar. Han öfverspolas nu med vatten och
torkas. Luftpartierna äro redan tillräckligt starka,
men förgrunden ännu allt för svag. Alla ställen, som
ej vidare skola angripas af etsvattnet, öfverstrykas
med täckfernissa, och plåten visar sig nu med
det utseende, fig. 559 företer. När grunden hunnit
blifva riktigt torr, kan man hälla på mera skedvatten
och låta det verka i fem minuter. Plåten skulle nu
i aftryck se ut som fig. 560, men som skuggor och
dagrar ännu ej äro tillräckligt utpräglade, upprepas
etsningen och täckningen fem till sex gånger, tills de
starkaste skuggorna blifvit tillräckligt fördjupade,
då bilden får det utseende, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
