Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aquatintamaneret - Stålstickarens konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
plåten har nu att genomgå samma följd af etsningar, som
vi redan vid raderingsmaneret lärt känna. Ställen, som
skola förblifva helt och hållet hvita, öfverdragas
naturligtvis redan före första etsningen med
täckfernissa; de otäckta ställena erhålla genom den
första etsningen den ljusaste skuggningen, tills genom
flera gånger upprepad täckning och etsning plåten
är färdig. De lätta öfvergångarna åstadkommas med
skafjernet och polerstålet. Aquatintamaneret egnar
sig synnerligt till efterbildning af i tusch eller
sepia laverade arbeten, i synnerhet der effekten
mera skall åstadkommas genom hufvudmassor än genom
utarbetade detaljer.
Den omständigheten, att dessa plåtar, trots det myckna
derpå nedlagda arbetet, ej gifva rätt goda aftryck,
torde väl vara förnämsta orsaken till, att detta
vackra maner på senare tiden blifvit nästan helt och
hållet öfvergifvet. Det samma gäller om crayonmaneret,
som 1756 uppfans af J. C. François och i
efterbildning af pennritningar åstadkommit utmärkta
saker. Förfaringssättet dervid består sannolikt i en
förening af de båda sistnämda maneren.
Stålstickarens konst skiljer sig från koppargravörens
endast derigenom, att hon arbetar i ett annat
material, som genom sin egendomlighet medgifver
användandet af vissa fördelaktiga operationer. Den
första behandlingen är alldeles enahanda med den vid
kopparsticket öfliga.
Stålstickets historia går ej långt tillbaka. Väl
begagnade man redan länge för samma ändamål jern- och
stålplåtar i stället för sådana af koppar, men
det är dock först sedan 1820, då Heath i England
upptäckte sättet att genom stålets dekarbonisering,
d. v. s. borttagande af dess kolhalt, uppmjuka
eller bringa det i ett tillstånd, hvari det lättare
låter behandla sig, och omvändt att efter fulländad
bearbetning genom ett annat kemiskt förfarande,
karbonisering, återgifva det dess förra kolhalt och
dermed dess hårdhet - det är först efter denna tid vi
kunna anse uppfinningen af stålsticket, i den mening
vi gifva detta ord, verkligen gjord.
Såsom vi redan anmärkt, lämpa sig stålplåtarna
genom sin hårdhet särdeles väl till utförande af
utomordentligt fina arbeten, liksom vi äfven sett,
att med en sådan plåt kan tagas ett långt större
antal aftryck än med en kopparplåt. Med de senare kan
man, om de äro väl graverade, på sin höjd åstadkomma
1500 goda aftryck; de följande blifva allt svagare
och otydligare. Af en etsad plåt kan man endast taga
vid pass 500 goda aftryck. Stålplåtarna etsas nästan
uteslutande, och stickel användes sällan dervid. Ehuru
förfaringssättet vid stålsticket i allmänhet är
det samma som vid kopparsticket, förekomma dock
några skiljaktigheter, som ha sin grund i stålets
särskilda natur. I synnerhet visar sig en skilnad i
etsmedlet. Jernet, och ännu mera stålet, är mycket
känsligare för syror än kopparn, hvilket gör det
vanliga skedvattnets användning omöjlig [1]. Man har
på mångfaldigt sätt sökt utfinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
