Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jordens bildning och utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förening består endast med det ömsesidiga tysta
förbehållet: så länge vi ej finna något bättre.
Den utför klippväggen tillrande vattendroppen
löser upp ur den stenhårda bädden och tar med sig
en saltsmula så liten, att ej ens kemisten kan
urskilja henne. Men nästa droppe gör det samma, den
derpå följande likaledes; ändtligen följer äfven
en liten olöst partikel, som genom det lösbara
ämnets bortförande förlorat sitt fäste, med ned
i dalen. Så uppstår en liten ränna, i hvilken den
klara vattentråden halkar fram; rännan vidgas och blir
djupare, och då vi nu genomvandra vilda dalklyftor
och se, huru en ström gräft ut i berget en bädd flera
tusen fot djup, kunna vi tänka tillbaka på den första
lilla droppen, som började denna urhålkning.
Stenens lösliga beståndsdelar, salter, alkalier och
syror, tränga jemte sitt fortskaffningsmedel, vattnet,
in i porerna af det fasta berget. De sprida sig der
nedåt, utåt, men hvar helst de få tillfälle att ingå
nya, starkare, olösliga föreningar, der slutar deras
färd. Ofta afsätta de sig i sprickor, remnor och
ihåligheter såsom vackra kristalliserade mineral,
såsom körtlar och malmgångar eller i form af gedigen
metall. De förändra den kemiska beskaffenheten hos
bergmassans inre. An upplösa de och föra med sig
åtskilliga ämnen, hvarigenom berget liksom smälter
bort eller krymper ihop, och häruti torde man ha rätta
förklaringen på mången jordbäfning. An åter ökas genom
deras upptagande bergets förut varande massa, som
alltså sväller ut, höjer sig och upplyfter de ofvan
liggande berglagren eller till och med sönderspränger
dem, reser dem på ända och tränger dem åt sidan,
sålunda ej sällan bildande kärnan i betydande
bergsträckningar. Det underjordiska värmet, nedifrån
uppträngande heta ångor m. m. bidraga likaledes
under millioner år till åstadkommande af omfattande
förändringar i bergens inre, hvilkas fortskridande
under den korta tidrymd, menniskan förmår öfverblicka,
ej kan mätas eller uppskattas.
Genom geologernas forskningar ökas allt jemt antalet
af sålunda förvandlade s. k. metamorfiska bergarter,
och det är ganska sannolikt, att äfven de bergarter,
som benämnas urberg, äro metamorfoserade bildningar,
som endast efter hand under tidernas lopp blifvit
hvad de nu äro.
De ämnen slutligen, hvilka, såsom qvartsrika sandkorn,
lerpartiklar m. m., vattnet ej förmådde upplösa,
undgingo det oaktadt ej de mot dem riktade, ofta
tillbakaslagna, men ständigt förnyade anfallen. Genom
sin ej så obetydliga tyngd lyckades de i det längsta
hålla sig qvar på den en gång intagna platsen, men,
utsatta, som de voro, för ett ständigt stötande
och gnagande, blefvo de dock slutligen rubbade ur
sitt läge, markens lutning kom vattnet till hjelp,
och sålunda måste den stolta alptoppens högresta
hjessa hålla till godo med ett blygsamt läge nere i
dalen. Eller färden gick ännu längre, ända ut till
hafvet, och här först af satte sig utefter kusten de
fastare partiklarna som uppsvämmadt land samt bildade
sålunda nya landområden, som vid de större flodernas
mynningar kunde antaga ganska betydande utsträckning
(deltabildningar), medan deremot det minsta och
lättaste ännu länge höll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
