Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gruffält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessa s. k. stötar voro på olika djup insprängda
eller utbrända många på långa sträckor med hvarandra
sammanbundna rum och orter af ända till 90 fots
bredd, med qvarlemnande endast af helt svaga pelare
och stöd, som ej förmådde i längden motstå trycket
ofvanifrån. Också inträffade mången gång ras, bland
annat åren 1655, 1675 och 1686. De största egde rum
år 1687, då genom grufvans instörtande konster och
spel förderfvades och grufvan kom under vatten, till
dess nya schakt, stollar och förtimringar hunnit
anbringas. Genom detta ras erhöll den s. k. stora
stöten ungefärligen sin nu varande form (fig. 91),
ehuru han visserligen äfven sedermera efter hand allt
mera sjunkit i följd af nyare ras, hvaribland det
sista af någon större betydenhet inträffade år 1833,
bebådadt flera dagar förut genom mycket knäppande och
brakande i berget, hvarför ock intet enda menniskolif
då spildes.
Då man år 1719 tömde en 500 fot djup sänkning,
Mårdskinnsgrufvan, som i många år stått under
vatten, påträffades der liket af en grufarbetare Mats
Israelsson, vanligen Fetmats kallad, som 49 år förut
begifvit sig ensam ned i tunna och då omkommit. Vid
upptagandet var den af det vitriolhaltiga vattnet
genomlakade kroppen ännu mjuk. Han blef sedan hård
som sten och förvarades i många år som en stor
märkvärdighet, men började omsider sönderfalla och
blef då med mycken heder begrafven i Stora Kopparbergs
gamla kyrka år 1749.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
