Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Saltgrufvorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
saltaffallet packas. Bygnadsämnet är öfver allt bergsalt.
Endast schakten samt en eller annan pelare timras.
Ludovica och Kaiser Franz hafva hvar sitt särskilda
häststall. På sistnämda botten är brytningen synnerligt
liflig. Der arbete pågår, upplyses grufvan med vägglampor.
Tretton schakt, deribland två i sjelfva staden, föra
från dagen ned i grufvan. Ett af dessa är farschakt
for gruftjenstemännen, ett annat för grufmanskapet,
ett utgör skorsten åt den underjordiska smedjan, fyra
äro konstschakt o. s. v. Det i sjelfva staden belägna
Franziscek- eller Lezan-schaktet, mer än 200 fot djupt,
är försedt med en spiraltrappa af ek, som räknar 470
trappsteg. Hufvudschaktet, Danielovicz, är ännu något
djupare och begagnas företrädesvis till uppfordringsschakt.
Janinaschaktet är donlägigt och försedt med en beqväm
trappa, som i flera afsatser för ned i djupet. Somliga
trappsteg äro uthuggna i saltberget och beklädda med trä,
andra helt och hållet timrade. Vadda-gora är konstschaktet.
Efter af grufförvaltningen erhållen tillåtelse att
befara grufvan beger man sig ned antingen utför
trapporna i Lezanschaktet, eller ock går man ned
med lina i Danielovicz, ett temligen äfventyrligt
sätt att färdas, som derför ock nu mera äfven af
sjelfva arbetarna sällan begagnas. Till en sådan
luftfart fordras ock i sanning starka nerver. Iklädd
en lång, hvit grufkostym och med hufvudet skyddadt
af en bredbrättad, grön grufhatt, tager man plats på
en af de vid uppfordringslinans nedre ända säkert
fastknutna, fritt hängande repsätena, fattande
om linan med ena armen. Sålunda placeradt, kan ett
sällskap om 20–25 personer på en gång hissas ned. Två
eller flera arbetare, försedda med brinnande ljus,
sitta längre ned och hindra linan att svaja. Inom
några minuter är man nere på sulan af det öfversta
stockverket, hvarifrån färden ned till grufvans
djupare afdelningar sker utför 2 000, delvis
i sjelfva saltberget uthuggna trappsteg. Redan
på första bottneri, nära anfartsschaktet, gör
Antonskapellet anspråk på vår uppmärksamhet. Det är
helt och hållet uthugget i salt. Helgonbilder, pelare,
predikstol, hvalf, en stor mängd ornament, alltsammans
består af salt. Förut hölls här mässa flera gånger
dagligen af en särskildt anstäld grufprest, men
nu mera hålles gudstjenst i grufvan endast på de
kyrkliga högtidsdagarna. I samma stockverk ligger
den panelade Lertovsalen med sin musikläktare, sina
pelare och en ljuskrona, 20 fot i omkrets, alltsammans
äfvenledes bestående af salt. Vid höga besök har man
här åtskilliga gånger både hållit festmåltid och
dansat. Alla dessa af salt förfärdigade konstverk
ha äfven vid den starkaste belysning ett dunkelt
utseende, beroende deraf, att den bakom liggande mörka
bergmassan synes tvärt igenom det klara, genomskinliga
bergsaltet. Endast när ett bildverk belyses från
motsatta sidan, framträder det i hela sin skönhet,
klart och genomskinligt som is.
Ehuru grufvan på det hela är föga besvärad af
vatten, nedsipprar dagvattnet i de mellan grufvans
särskilda afdelningar befintliga berglagren. Detta
vatten ledes till kamrarna Rosetti och Przykos samt
bildar der formliga dammar eller smärre sjöar. Dessa
vattenbehållare, som med sina konstmässigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
