Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skogens fiender
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
derigenom i toppen af kronan ett egendomligt utseende,
liksom sidoskotten skulle vara afklipta, hvarför
tyskarna gifvit denna insekt namn af »trädgårdsmästaren».
Larverna af ållonborrar (melolontha) förstöra i södra och
mellersta landet rötterna af trädplantor, i synnerhet i
plantskolor.
Bland fjärilarna äro många för skogarna skadliga,
såsom tallspinnaren (bombyx pini), fig. 263, nunnan
(bomb. monacha), tallflyet (noctua piniperda),
tallmätaren (geometra piniaria), lärkträdsmottet
(tinea larieinella), tallskottvecklaren (tortrix
buoliana), ekvecklaren (tort. viridana)
m. fl. Bland dessa har ekvecklaren på senare tider
under flera år efter hvarandra anstalt vidsträckta
härjningar på ekarna i södra och mellersta landet,
men likväl utan att döda dem. Eljest ha våra skogar
hittills ej varit föremål för några betydligare
härjningar af fjärillarver, hvilka deremot t. ex. i
Tyskland anstalt de allra svåraste skogsförödelser,
vida värre än hvad någon skogseld kunnat
åstadkomma. Sålunda förstördes hufvudsakligen utaf
nunnans larver i början af 1860-talet tallskogarna
inom Ostpreussen på ett område af ungefär tio svenska
qvadratmil. Bland steklarna anställer tallstekeln
(lophyrus pini) någon gång skada i yngre tallskog.
Barkborrarna, hvilka kunna anses som de skadligaste
skogsinsekterna hos oss, angripa till en början endast
sjukliga och fälda träd, ty i friska växande träd
lida de af det ymniga saftflödet. Derför föröka de
sig i hög grad på sådana ställen, der det finnes godt
om vindfällen och i skogen qvarliggande obarkade
stammar, samt der träden genom stormar, eld eller
andra orsaker kommit i ett sjukligt tillstånd. Sedan
de sålunda under några år blifvit ofantligt talrika,
nödgas de för sin näring äfven angripa den friska
skogen och ha på detta sätt anstalt stora förödelser.
Men lyckligtvis har man i sin makt att kunna
nästan fullständigt utrota åtminstone en del
insekter, deribland barkborrarna, märgborren och
snytbaggen. De båda förstnämda slagen infångar
man genom s. k. fångträd. Man fäller dertill
ett efter insekternas förmodade talrikhet lämpad t
antal tallar eller granar, på hvilka barken lemnas
orörd. Storändan upplägges på stubben och grenarna
i kronan få qvarsitta, så att stammen kommer att
ligga något öfver jordytan. I dessa träd lägga
nu skalbaggarna med synnerlig förkärlek sina ägg,
och då larverna framkommit i större mängd, hvilket
lätt kan undersökas på aftäljda barkspånor, afskalas
barken helt och hållet, då larverna utsättas för
solstrålarnas inverkan och dö. Ha pupporna redan
hunnit utbilda sig till skalbaggar, måste barken så
fort som möjligt uppbrännas. Uti vedfamnar i skogen
lägga barkborrarna äfven gerna sina ägg i barken på
ved träden. Märgborren fångas på samma sätt. Till
fåneträd för den åttatandade barkborren användes gran,
för den tolftandade, äfvensom för märgborren, tall.
För infångande af snytbaggen finnas flera sätt,
hvaribland det vanligaste är begagnandet af
fångbarkar. På de planterade hyggena utläggas på
vissa afstånd färska granbarkar med bastsidan nedåt
och små tallqvistar inunder och ofvanpå barken en
sten för att hindra hans hoprullning. Bättre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
