Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jagtväsendet i utlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
finnas till i böcker med afbildningar och i sagor.
Genom sin snabbhet och försigtighet samt sin
fruktsamhet har haren undgått att blifva utrotad;
der »söndagsjägeriet» blomstrar, finnes det
emellertid ofta flere jägare än harar. I Sverige
(samt Finland och äfven Norge) har harjagten
ett särskildt skaplynne; just här är hon jagten
företrädesvis. Likväl är det endast harjagten med
stöfvare, hvarom detta kan sägas. Detta jagtsätt
grundas på harens egenskap att göra bugter eller,
då han blifvit uppjagad från sitt, säte, icke springa
rätt ut derifrån, utan i större eller mindre kretsar
och återvända dit, hvarifrån han stöttes upp. Jägaren
har att, i enlighet med denna harens vana, uppsöka håll
vid korsvägar, på kolbottnar, skogsgläntor och berghällar,
hvilka han kan antaga komma att passeras af haren,
eller ock att genskjuta och möta honom. Jägarens
egentliga skicklighet ligger i den egna takt, hvarmed
han, ofta i en handvändning, förstår att utse ett
håll. På spårsnö, då haren skjutes på sätet eller,
om detta ej lyckats, med en nu släpt stöfvare -
flere än en behöfvas ej - som med lätthet följer
hans af både syn- och luktsinne förnimbara slag,
är harjagten ganska lönande (sju till tio harar för
ett par jägare på den korta vinterdagen).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
