Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pelsverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bland ryska skinn intar sobelns första rummet. Djuret
hör till vesleslägtet och skiftar mycket
till färg allt efter hemvist, ålder, årstid och
individer. Den rådande färgen är brunsvart och svart;
på silfversoblarna äro spetshåren glänsande hvita,
hos guldsobeln ha de guldglans. Mest värderade äro
sådana soblar, som stöta i blått; de betalas med öfver
100 rubel (282 rdr) stycket. Soblarna äro ett ryska
kronans monopol, men betydliga mängder, och dessa
ingalunda af sämsta beskaffenhet, utsmuglas. Många
af Sibiriens halfvilda stammar skola betala sin
skatt i sobelskinn, och ej få af de dit förvisade
måste likaledes årligen fälla ett antal sådana
djur och aflemna deras skinn. Genom det ständiga
förföljandet ha de äfven eljest sparsamt förekommande
och skygga soblarna blifvit mycket sällsynta i de
mera besökta landskapen, och de efterjagas nu i
allt aflägsnare distrikt. Som fallet är med alla
djur, som skjutas för skinnets skull, undviker
jägaren att gifva sådana sår, genom hvilka skinnet
kan allvarsammare skadas. Seglifvade djur, såsom
arterna af mårdslägtet, söker han fånga i fällor,
liknande våra mårdfällor, andra fångar han i snaror.
Jägare och skinnhandlare särskilja stundom af samma
djurslag flera arter, hvilka alla de naturkunniga
sammanföra under ett och samma namn. Å andra sidan
föra de tvärt om under samma benämning många slags
skinn, som tillhöra skilda djurslag.
Af sobelns samslägtingar var hermelinen fordom mycket
mera eftersökt än nu, i synnerhet den hvita, med svart
svansspets försedda vinterpelsen. »Oäkta hermelin»
kallas skinnet af den ryska snöveslan, äfven kallad
lasjits eller laski, och i Tyskland nyttjas som sådan
skinnet af hvita kaniner. De senare spela allestädes
en stor rol inom pelshandeln. De silfverfärgade och
bruna äro mycket eftersökta, och endast i Tyskland
förekomma årligen inemot 250 000 dussin i handeln.
Af sibiriska skinn utföras årligen skinnen af
ekorren i stor myckenhet. Vinterpelsen, som har en
vacker silfvergrå färg, är bekant under namnet
gråverk. Från Jenisejsk, Irkutsk och Jakutsk komma
årligen ofantliga mängder till Europa, och endast i
trakten af Leipzig (Weissenfels, Naumburg} beredas
inemot halfannan million stycken för att sedan föras
till Frankrike, Italien, Polen och Amerika. Svarta
och hvita ekorrskinn förekomma äfven; svansen af
de förra säljes som sobelsvans. Ekorrens, liksom
gräflingens, mårdens och fleras svanshår användas
äfven till fina penslar. Den bruna ekorren är mindre
värderad, mera den från Berberiet, som för sin vackra
teckning kallas livreekorren. Skinnet af den sibiriska
illern, i handeln kalladt kolonok-, kalinka- eller
kulonkiskinn, är mindre värderadt, men så mycket mera
skinnet af rysk mård. Järfvens skinn har en vacker
och glänsande färg, men gäller endast för ordinärt,
emedan det är grofhårigt. Till samma klass höra ock
varg- och björnskinn.
Nordamerikas vida landsträckor från Labrador och Hudsons
bay ända till Stilla hafvet, från Canada till Norra
ishafvet, äro nästan uteslutande jagtmarker. Här föda sig
från urminnes tider indianstammar med afkastningen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
