Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
ej gärna i sin närhet något, som var egnadt att
från honom draga bort den uppmärksamhet,
hvarpå han uteslutande gjorde anspråk. Att hustruns
starka tro stod i något förhållaude till mannens
rusdrycksbegär föll ingen in.
Mörks största seger vanns dock, när han trots
presterskapets och skollärarens förenade motstånd
fick skolsalen upplåten åt sig. Striden var
hårdnackad och kostade Mörk mer än en
förödmjukelse, men det blef annorlunda, så snart styrelsen
hunnit skrifva till — — — ja till hvem, det
visste Mörk ej, men skolläraren kallade det
förargad påtryckning från högre ort. Mörk log och
strök sitt vackra skägg, han kände styrelsens
försänkningar — och nu disponerade han hvarje
eftermiddag lika oinskränkt öfver skolsalen som
magister Blom om förmiddagen.
Men äfven motgångar funnos, fula, svarta
fläckar, vid hvilka han ej gärna lät blicken dröja
kvar.
Knappt femtio steg från Per Olssons hem låg
handelsboden. Den tjocke Johansson, hos hvilken
alla sammanträffade, eggade upp de tveksamme,
gycklade öfver »Mörkens ufvar», ett namn, som
han i en glad stund hittat på och ofta, allt för
ofta använde, och till slut bjöd han på bränvin,
då ingenting annat hjälpte. Genom madam
Olsson, hvars kännedom om allt, som tilldrog sig i
byn och trakten däromkring, var
häpnadsväckande, hade Mörk fått veta, hur de svuro öfver
honom inne i bodkammaren, att Johansson
hindrade sin hustru att besöka de troendes möten
jämte mycket annat. Mörk var alls icke rädd för
Johanssons brutala illvilja, men det plågade honom
att stöta på ett dylikt motstånd, hvars yttringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
