Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
Mörk lydde, kufvad af det befallande i
hennes röst. 1
— Nå hva’ va’ de, I ville? återtog hon för
andra gången med något blidare tonfall.
— Jo ser ni, dyra syster ... Han skrufvade
af och an på stolen. — Jo ser ni, jag ... både
ni och jag vet hvad bibeln säger .
— Den säger mycke’, den, afbröt hon otåligt.
— Bibeln ä en stor bok. 2
— Ja, ja visst, men nu syftar jag närmast på
mannens förhållande till kvinnan i församlingen.
Det står skrifvet, att mannen ej bör vara allena,
det vet ni ju, dyra syster?
— Jaa. —Maria drog sin stol närmare hans.
Mörk kände hennes andedräkt på sin kind,
men han visade ej sin vanliga skygghet för
fruntimmer, utan satt orörlig kvar på sin plats.
— Joo ... joo ... kanhända ni vill hjälpa
mig, syster, ty ensam förmäår jag ingenting.
— Hjälpa er, mumlade Maria innerligt —de’
vill ja gärna göra.
Mörk blef riktigt hjärteglad öfver den
gynsamma förändringen i hennes sätt. Hans kinder
fingo en högre färg och förtroligt, som om han
talat med en kamrat, lade han sin vänstra hand
på hennes axel. Han märkte, hur hon darrade,
men han reflekterade ej öfver orsaken därtill utan
fortsatte. .
— Ni har nog ... nog sett ...
— Hva’ då? frågade Maria, när han ånyo
stannade. ;
— Hmjoo... hm .
Maria trodde sig veta, hvad han ämnade säga,
och lutade sig mot hans axel.
— Har I ej talat me’ far än? frågade hov
inställsamt för att hjälpa honom.
En ubbkomling. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
