- Project Runeberg -  En uppkomling : Berättelse från kustlandet /
100

(1898) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

100

Mörk lugnade sig genast, så snart han blifvit
ensam. Han var mycket blek, medan blodet
feberhett ilade genom hans ådror. Marias
oresonliga vrede retade honom, ty han visste sig vara
utan skuld, men den väckte ocksa hans trots till
lif, och med ett beslutsamt drag kring munnen
lämnade han rummet.

Behärskad af en enda fix idé: att hämnas sin
inbillade oförrätt, sprang Maria öfver gårdsplanen,
knuffade upp grinden och följde landsvägen nedåt
Tvärmora. Kusinen skulle hjälpa henne, med
hans knytnäfvar ämnade hon skilja Anna från
predikanten. Oskar och hon hade i arf från en
föregående generation fått sin hänsynslösa häftighet
och hon visste, hvartill han kunde användas, om
hon ledde honom i den rätta riktningen.

— Gud nåde Mörken, sade hon högt
—bredvid Öskar ä han en vante.

Den kyliga novemberluften och vägens längd
dämpade något hennes vrede. Halfvägs mellan
hemmet och Tvärmora måste hon hvila sig och
andas ut; ehuru härdad och stark öfversteg det
hennes krafter att springande tillryggalägga en
sådan sträcka. Hon stannade och lutade sig mot
ett träd.

— Oskar slår honom fördärfvad, ifall ja’ säjer
något, var hennes första tanke. Hon kände
kusinens obändiga våldsamhet, då han blef retad,
hon ägde ej styrka att påtaga sig ansvaret för de
sannolika följderna. Trött, nästan slö efter
reaktionen i sina känslor vände hon om och stapplade
hemåt, hon ville vänta en liten tid, Mörk ångrade
sig kanske.

När predikanten befann sig ungefär midt
emellan Storgården och byn, mötte han en barhufvad
kvinna, som skred förbi honom med sänkt hufvud
och blicken envist fästad på marken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 4 17:07:45 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppkomling/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free