Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
Hennes stora, mjuka hand grep kraftigt kring
hans, som om hon redan från första stunden velat
låta honom inse, att hon var den starkaste och
att hennes. vilja var oböjlig. Men med ögonen
öppna därför följde han henne och mottog
räddningen. Hans kärlek var icke död, men han
hoppades, att tiden, ärelystnaden, hvad som helst,
skulle kväfva den.
— Kom nu, ja vill, att vi två ska hinna fram
te’ far före Anna å ... Hon fortsatte ej, och
han var henne tacksam för denna tvätydiga
finkänslighet, men på samma gång slog det honom,
att de första ord hon användt, sedan de kommit
så nära hvarandra, innehölle ett befallande: jag
vill. Det föreföll honom, som hade hela hans
framtid omramats af dessa två: henne själf och
hennes vilja, och likväl drog han sig ej tillbaka
från den härsklystna kvinnan. Han visste, att han
efterstäfvat för mycket, höjdt blicken för högt öfver
det grus, dit han hörde, men så log han bredt
däråt, han, jordkryparen hade dock vunnit det
förnämsta här i lifvet. Och den tro, han gjort
till sin uppgift att pränta in hos andra, lärde
ju att blott pröfningar och motgångar föra till
det stora målet. Han log ånyo, detta var den
bittra kalken, på hvars botten, segern låg, den
seger, som han ändtligen hemfört. Med
någonting på samma gång förläget och artigt i sitt skick
bjöd han kvinnan bredvid sig armen.
Hon lade svagt rodnande öfver detta ovanliga
galanteri sin arm under hans och drog honom
med sig. Han lydde henne villigt och gick,
medan en underlig blandning af glädje och
missräkning bubblade kring inom honom, öfver
gärdena mot Storgården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
