Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Upptäckten af sjövägen till Indien - 3. Fernando Mendez Pintos äfventyrliga resor - 4. Den nyaste sjövägen till Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slafveri, blef åter fri och trädde i tjenst hos konungen af Siam.
Sedan denne herskare blifvit förgiftad af sin gemål, tog vår
äfventyrare krigstjenst hos konungen af Birma, och sedan han utstått
mångfaldiga äfventyr och deltagit i en mängd strider och faror,
återvände han med måttliga lyckans håfvor till Malacca för att
å nyo börja sina färder såsom följeslagare åt jesuiten Francisco
Xavier, hvars snille och dygder han icke nog kan berömma. Då
Xavier 1552 dött i Sjansjan, icke långt från Macao, slöt sig Pinto
till pater Belquior. Dock drefvo honom hemlängtan och den
annalkande ålderdomens förebud 1558 tillbaka till Goa. Här
öfverlemnade han åt ståthållaren dom Francisco Barreto åtskilliga skänker
från Japans öfverherre, hvarför den förre gaf honom ett
rekommendationsbref till konungen af Portugal, af hvilken Pinto kunde
vänta en belöning för sina mödor och äfventyr.
Men då Pinto 1558 anlände till Lisboa, hade João III, till
hvilken vicekonungen bref var stäldt, redan varit död ett år.
Regentinnan Katharina af Österrike beviljade honom väl audiens, men
tyckes icke ha känt sig förpligtad att göra något för honom.
Hennes minister afspisade honom med löften och öfverlemnade honom
åt fattigdom och hopplöshet.
Vår verldskringfarares sista öden äro alldeles obekanta. Hans
händelserika lif upprullar för oss en dyster tafla af förhållandena
på de haf och i de land, som den nya sjövägen till Indien öppnat.
I förfärlig nakenhet träda europeernes rofgirighet och
samvetslöshet oss till möte på hvarje sida i hans bok. Det sista stycket i
den samma andas en blandning af gäckadt hopp och
undergifvenhet för det oundvikliga ödet:
»För att sluta: Dessa äro de tjenster, som jag gjort under en
tidrymd af tjuguett år, under hvilken tid jag tretton gånger gjorts
till slaf och sexton gånger blifvit såld, till följd af olyckliga
tilldragelser, som jag utförligt nog omtalat i denna bok om långa och
mödosamma resor; men fastän så varit, kan jag icke afhålla mig
från att tro, att det förhållandet, att jag blifvit utan belöning,
hvilken jag efter så många mödor kunde vänta, mera härrör från
den gudomliga försynen, som för mina synders skull tillåtit detta,
än från en uraktlåtenhet eller försummelse af den, som hans
embetspligt tycktes tvinga att låta mig rättvisa vederfaras ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
