Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Amerikas upptäckt - 1. Amerikas första upptäckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Labrador. En häftig sydvestvind dref Bjarnes fartyg tillbaka till
Grönland, der han lyckligt landade. På en omkring år 1000
företagen resa till Norge berättade han för sina landsmän, i synnerhet
Erik jarl, landets konung, att han en gång sett obekanta öar
sydvest om Grönland, men icke beträdt dem. Jarlen tadlade detta,
och då Bjarne återkommit till Grönland och meddelade sina
sjö-äfventyr äfven åt Lef Eriksson, Erik Rödes son, så köpte denne
Bjarnes fartyg och seglade år 1001 med 35 djerfva män till den
antydda trakten för att liksom sin fader, hvilken då ännu lefde,
men var gammal vorden, uppsöka och kolonisera land, liksom denne
hade gjort med Grönland. Han kom först till Labrador, hvilket
han efter de på kusten liggande flata stenarna eller hällarna kallade
Hälleland; sedan for han vidare och landade vid ett slätt, med
skogar betäckt land, kring hvilket längs stranden låg hvit sand.
Lef kallade det Markland (skogslandet), men lemnade det, gynnad
af en nordostvind, och kom efter två dagar till det tredje landet,
som behagade honom ännu bättre än de förut upptäckta, På en
liten ö utanför kusten steg han i land. Åtföljd af sina
reskamrater, begaf han sig vester ut till en udde, som sköt ut från land,
inlöpte i en liten vik och från denna i en flod, som kom från en sjö.
Landet var förträffligt, hvadan man beslöt att under vintern stanna
der. Man fann alla slags fisk, i synnerhet präktig lax. Vintern
var icke så lång, köld och snöfall icke så häftiga som på
Grönland, ja, på den kortaste dagen kunde man ändock se solen nio
timmar. Bland växterna fann man äfven vinstockar, den vilda
amerikanska vinrankan. Då Lef nästa vår återvände till Grönland,
kallade han det upptäckta landet efter de der funna drufvorna
Vinland.
Lefs berättelser äfvensom de medförda föremålen väckte
grönländarnes uppmärksamhet, så att nya expeditioner företogos till
det nyupptäckta landet. Lefs svåger, Torvard, reste dit med 30
man, fann de af Lef bygda hyddorna och undersökte landet i öster
och vester äfvensom kustöarna. I början fann han allt obebodt,
och blott på sina längre färder påträffade han några små menniskor,
som han derför kallade »skrälingar» (af skral). I strid med dessa blef
Torvard sårad af en pil, så att han dog. Torfinn, Lefs broder,
ville fara från Grönland för att hemta sin svågers qvarlemnade
lik, men blef af vidriga vindar tillbakadriven till Grönland och
dog der jemte sina kamrater af pesten.
Mången »vinlandsfärd» företogs äfven sedan. Men då dessa
resor gåfvo mera ära än byte, medan hval- och sälfångsten vid
Grönlands vestkust lemnade säkrare afkastning, funno de sedan
endast få efterföljare. Mot slutet af femtonde århundradet blefvo
Island och Grönland politiskt skilda; tyngden af kyrkliga bördor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
