Upptäckternas bok / 136 (1881) Author: Louis Thomas Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Amerikas upptäckt - 6. Colombos fjerde resa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

verket icke på att tillfredsställa Colombo, ehuru väl amiralen ville
afsäga sig det honom tillkommande vicekonungadömet i de af
honom upptäckta transatlantiska landen till förmån för sin son,
hvilken sedermera verkligen tillträdde faderns arf. Under ordnandet
af denna från konungens sida endast ljumt bedrifna angelägenhet
förflöto åratal. Nöd och bekymmer veko icke mer från den
sjukbädd, der upptäckaren af en ny verldsdel våndades.

Den sjelfviska Fernando lemnade dock sin ärorike och trogne
tjenare utan understöd i hans sista dagar; då sorg och strapatser
djupt nedböjt upptäckaren i kroppsligt afseende, dödade honom
hans konung medelst svikna förhoppningars gift. Den 20 maj 1506
dog korsdragaren.

Den tänkande och känslige läsaren, som med deltagande följt
den store upptäckarens stora bedrifter och svåra villfarelser,

52. Colombo i yngre år.

kommer vid anblicken af det bedröfliga slutet af ett så betydande
menniskolif ovilkorligt till en
betraktelse, som lyktar med den
öfvertygelsen: »Ja, det gifves en evigt vakande
gudomlig rättvisa!» Colombo kan icke
frikännas från den hjertlöshet, som i
så hög grad förbittrade lifvet för
honom sjelf. Han skördade blott, hvad
han hjelpte till att så.
»Upptäckaren» fattades, hvad han med smärta
saknade hos andra: den äkta
menniskokärleken, aktning för de alla
medmenniskor medfödda rättigheterna. I
invånarne på de nyupptäckta områdena
såg han ingalunda lika berättigade
medmenniskor, utan eröfrad och så till vida välförvärfvad egendom, med
hvilken den hvite mannen kunde hushålla efter behag och som
han sjelf icke drog i betänkande att låta sälja samt med
blodhundar uppspåra och hetsa till döds. Visserligen är dock samma
kärlekslöshet egendomlig för hela det jemförelsevis ännu råa tidhvarf,
som Amerikas upptäckare tillhörde, och det är naturligt, att denne
icke kunde vara befriad från felen och villfarelserna hos ett slägte,
som ännu till en del var fånget i okunnighet, fördomar och
vidskepelse, från hvilka sist nämda brister icke heller Colombo kunde
frisäga sig. — Efter de visserligen icke tillförlitliga porträtt, som
vi ega af honom, och efter hans samtidas skildringar synes
Colombo ha varit en man med reslig växt; hans blonda hår hade
redan tidigt grånat. Munter och språksam bland sina vänner, egde
han dock föga af den gåfvan att fängsla menniskor vid sig. Ända
till svärmeri from, fann han behag i fantastiska föreställningar och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>