Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Mejicos upptäckt och eröfring af Fernando Cortez - 3. Mejicos eröfring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
invånarne. Ännu många år derefter erinrade förkolnade ruiner om
»blodbadet i Cholula».
Montezuma skyndade sig att för Cortez tillkännagifva sitt
beklagande af de olyckliga tilldragelserna i Cholula och bedyra sin oskuld.
Denne stälde sig, som om han trodde de vänliga orden, men
fortsatte emellertid sitt tåg till Mejico.
Under hela förloppet af det oerhörda företaget visar sig den
utomordentlige mannen som expeditionens själ. Öfver allt griper
han verksamt in, än i förtruppen, än i eftertruppen; han
uppmuntrar de svage, drifver de tröge framåt och söker att i allas bröst
alltid på nytt upptända den hänförelsens låga, som glödde i hans
eget hjerta. Då han om natten aldrig underlät att sjelf göra
runden för att öfvertyga sig, om hvar och en befunne sig på sin post,
så hade en gång hans vaksamhet så när kommit att stå honom
dyrt. Han hade i mörkret nalkats en skildtvakt så nära, att denne
sigtade på honom och, om han icke hastigt gifvit lösen, säkerligen
skulle ha skjutit honom.
Hären kom efter flere dagars tåg till ett ställe, der vägen delade
sig, men den ena af dess grenar var spärrad af väldiga
trädstammar och stora stenar. Cortez frågade de mejikanska sändebuden,
som följt honom, hvad detta skulle betyda, och fick af dem veta,
att kejsaren önskade varna hären för denna väg, som visserligen
vore kortare, men skulle bereda nästan oöfverstigliga hinder för
rytteriet. Spaniorens svar var bestämdt och stolt: »Spaniorerne
frukta icke för hinder.» Ofördröjligen befalde han att göra
ingången fri och taga denna kortare väg. Eröfrarne lemnade till följd
deraf det sköna, släta landet, och deras väg förde dem uppför den
branta sierran, som skiljer Pueblas och Mejicos stora högslätter.
Luften blef skarpare och mera bitande, och de från snöfälten på
de höga bergen nedrusande vindarna kommo soldater och hästar
att stelna af köld.
Hären tågade snart mellan det nordamerikanska fastlandets två
högsta bergkäglor, Popocatepetl eller Rökande berget och
Iztac-cihuatl eller Hvita frun. — De vidskepliga indianerne ansågo
bergen för gudar och Iztaccihuatl for dess kolossale grannes gemål.
Sagan hade omgifvit berget med en hemlighetsfull förtrollning,
som afhöll infödingarne från vulkanens bestigande, hvilket för öfrigt
redan af naturliga orsaker skulle ha varit ett outsägligt svårt
arbete. Under det Montblanc höjer sin snöhjessa 4 670 meter upp
ibland molnen, reser sig Popocatepetl 5 270 meter öfver hafsytan
och är således 600 meter högre än bergmonarken i Europa. I
detta århundrade har Rökande berget gifvit få bevis på sin
vulkaniska natur, men på eröfringens tid rasade det ganska ofta, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
