Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Perus och Chiles eröfring af Pizarro och Almagro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om, innan han hunnit förena sig med Almagro. Ledd af de
öfverenskomna inskärningarna i träden, besökte den senare samma
ställen på kusten, men kunde icke heller framtränga längre än till
4 ° nordlig bredd. Pedrarias d’Avila vägrade att vidare understödja
företaget, och den stora planen hade måst uppgifvas af brist på
penningmedel, om icke presten de Luque på Espinosas uppdrag
förskjutit 20 000 pesos; i stället förbundo sig de båda anförarne
Pizarro och Almagro att med honom dela i lika delar de eröfrade
landen och de tagna skatterna samt läto, då båda två icke ens
kunde skrifva sitt namn, i sitt ställe tre aktningsvärda borgare i
Panama med sin underskrift bestyrka det på det högtidligaste
besvurna fördraget med de Luque. Sålunda delade dessa tre män
på det sällsammaste sätt mellan sig ett mäktigt rike, om hvilket
de blott hade en aflägsen dunkel kännedom och från hvars norra
gräns de vid sitt första misslyckade ströftåg varit på minst 150
geografiska mils afstånd. Under ledning af en erfaren pilot,
Bartolome Ruiz, begåfvo sig Almagro och Pizarro för andra gången af
med två fartyg och 160 man. Vid mynningen af den lilla
sydamerikanska floden Rio de San Juan skilde sig expeditionen åt,
Pizarro stannade med en del af manskapet i land, Almagro for
till Panama för att hemta ny tillförsel, och Ruiz trängde som
upptäckare i förväg längs kusten söder ut till på andra sidan eqvatorn.
Efter att flere gånger ha fått förstärkningar genom Almagro såg
sig Pizarro slutligen i spetsen för 200 man, med hvilka han,
följande kusten ända till Tumbez, nu kom till det efterlängtade
guldlandet. Här inhemtade han underrättelser om inkariket, dess
hjelpkällor och rikedomar; till större företag fattades honom dock
erforderliga krafter. Ett längre qvardröjande var icke heller rådligt.
Det fuktigt heta klimatet i de lägre tropiska trakterna bortryckte
en stor del af de guldlystne. Då anläggande af ett nybygge under
sådana omständigheter icke syntes verkställbart, nöjde sig Pizarro
med fördelaktiga byteshandelsaffarer. Han erhöll af infödingarne
en mängd silfver- och guldkärl, äfvensom andra prof på deras
konstflit, och begaf sig efter omkring tre år, lastad med skatter, på
hemresan. Lyckligt återkommen till kolonien på Panamanäset, fann
han Pedrarias d’Avilas efterträdare obenägen att understödja
honom vid ytterligare företag, hvarför han nu sjelf begaf sig till
Spanien. För herskaren öfver tvenne verldar, kejsar Karl V, framlade
han medförda prof på guld- och silfverarbeten och gjorde en så
lockande skildring af Perus vinkande rikedomar, att monarken
utnämde honom till ståthållare öfver det land, som komme att
eröfras. Försedd med hederstiteln af generalkapten samt tillåtelse
att eröfra Peru ända till 200 geografiska mil söder om Tumbez,
inträffade han åter i Darien. Men handgripliga fördelar hade det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
