Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Sibiriens eröfring af kosackerne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att de efterströmmande promysjlenikerne, som företrädde den
amerikanske »voyageur», plägade af jakuteme tillhandla sig
sobelskinnen för jern- och kopparkittlar — så många skinn för kärlet,
som detta kunde rymma ända till brädden.
Det är icke mer än naturligt, att alla gynnande förhållanden i
första rummet måste återverka på Stroganofarnes ställning, då de
sutto i mellanhand mellan Ryssland och Sibirien, hvadan nu mogna
frukter i mängd föllo dem i skötet. De hade fullt anspråk derpå;
det var de, som skickat Jermak till Sibirien, som understödt
honom, som i slaget vid Tobol kämpat vid hans sida.
I Stroganofarnes händer lades af tsaren Sibiriens hela handel,
som inbragte dem kungliga rikedomar. De uppträdde nu som
mellanhandlare i största skala och bedrefvo i sina magasin utbytet af
sibiriska råämnen mot allahanda från Vestern kommande
kulturförnödenheter. Ort efter ort, fabrik efter fabrik uppstod, och i
Ryssland gick ingen upp mot Stroganofarne i rikedom. Då sedan
dertill kommo stora guldvaskerier, stego köpmansfamiljens skatter
till det oändliga, och denna flod af rikedom verkade
välsignelsebringande, emedan de icke gjorde något småsinnadt bruk af sina
penningar. När fosterlandet kallade, när fienden nalkades, vare
sig polack eller mongol, så stodo Stroganofarne tillreds, med råd
och dåd, med guld och värfvade trupper. Hela Ryssland kände
deras förtjenster och deras fosterländska sinne. Med erkännande
deraf beslöt vid romanofarnes tronbestigning (1613) så väl den
unge tsaren Mikael Fedorovitsj som folkets kammare och
bojarernes hus att låta dem oförminskadt behålla företrädesrättigheten
att hafva egna trupper och fästningar. Dessutom tillerkändes dem
fri domsrätt öfver sina underlydande och förmånen att för sina
egna personer endast kunna dömas af tsaren och de båda ofvan
nämda kamrarna. Dessa utomordentliga privilegier förledde icke
sina innehafvare till öfvermod. De lefde liksom simpla borgerlige,
fortforo att vara verksamma köpmän och blefvo icke drönare i
statshushållet såsom en god del af den tidens ryska adel, hvilken
dock icke i minsta mån skydde att ingå äktenskap med
medlemmar af denna dugliga och rika köpmansfamilj. Sålunda kom det
sig, att redan vid slutet af sjuttonde århundradet Rysslands mest
betydande slägter voro befryndade med Stroganofarne. Då lefde
dock endast en enda manlig representant af detta hus, Grigorij
Stroganof, hvilken mestadels uppehöll sig i Moskva och der på
verkligen furstligt sätt använde sina ofantliga rikedomar. Då hans
maka sedan födde honom tre blomstrande söner, Alexander,
Nikolaus och Sergej, blef stammen åter uppfriskad och förökad, ty
från den först nämde härstammar Stroganofarnes ännu i dag
mycket talrika slägt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
