Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Australien och den oceaniska överlden - 2. Den oceaniska överlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stranden. Väl 15 000 menniskor torde ha varit samlade;
stranden, klipporna, de närbelägna bergen, husens tak, alla träd voro
fulla med folk, och de djupa mansrösternas rop af glädje och
förundran blandade sig med de gällare utropen från de dansande
och med händerna klappande qvinnorna, Man for i kanoter ut
till fartygen och medförde varor till försäljning eller byte. Då
Cook sedan beträdde ön, helsade man honom med utomordentlig
högtidlighet.
Två höfdingar med långa hvita stafvar beredde väg mellan
kanoterna för hans farkost, och under det Cook rodde fram mellan
öborne, kastade sig alla ned på ansigtet för honom, men knapt
var han förbi, förrän man reste sig upp och följde efter honom.
Han behöfde dock blott se sig om, så kastade man sig genast
ned på jorden eller betäckte ansigtet, och slutligen, för att icke
möta den förmente gudens blickar, kröpo de efter honom på
alla fyra.
Sedan förde man Cook till moraien, dit folket icke fick följa med
och der de af honom utdelade skänkerna mottogos med den största
vördnad. På hans begäran anvisade man honom en plats vid
stranden, utstakade den med hvita stafvar och bestämde, att den
icke finge beträdas af någon öbo, men icke heller skulle de hvite
få lemna den efter solens nedgång. Tabu uttalades öfver den, och
detta afhöll hvarje inföding från att beträda den; men tyvärr
brydde sig icke matroserne derom, ty de smögo sig snart omkring
öfver allt och sökte knyta förbindelser; detta måste nedstämma
vildarnes höga tanke om dem. Äfven Cook betedde sig icke med
nödig klokhet, utan var som alltid våldsam i sitt umgänge med
Söderhafsöarnas infödingar. Då några öbor frånstulit honom
åtskilliga småsaker, lät han prygla flere oskyldige och till och med
skjuta på andra, hvarvid några dödades. Detta kunde icke annat
än undergräfva hans anseende, och man var öfvertygad, att han
icke kunde vara Ron0. Till fiendtligheter från den andra sidan
hade det ännu icke kommit, men äfven härtill gaf han mer än
riklig anledning, ty oaktadt han visste, huru heliga moraierna voro
för Söderhafvets öbor (och den nära slägtskapen i språk och
seder mellan invånarne på Sandwichs- och Sällskapsöarna hade
genast stått klar för honom), tillät han sig dock att öka
virkesförrådet på sitt fartyg genom att nedrifva de närmast stranden
liggande moraierna, Detta stegrade på det högsta öbornes
förbittring, men detta oaktadt bibehöllo de nog välde öfver sig sjelfva
att icke blodigt hämnas. Slutligen lemnade Cook Havaji och
seglade bort. Men då utbröt en häftig storm och skadade stormasten
på ett af fartygen så illa, att man såg sig tvungen att återvända
till ankarplatsen för att der bota skadan. Mottagandet var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
