Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Upptäckten af norra och södra polarlanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och till och med på Grönland, der de dock redan länge varit
bekanta med europeisk odling och kristendomen, hafva de i
allmänhet förblifvit sig lika, utom att trollkarlarne icke längre ha något
anseende bland de omvände. De grönländska eskimåernes
kristnande är ett verk af den norske presten Hans Egede, som lefde
i förra århundradet.
Vintern 1830—1831 var utomordentligt sträng, kölden nådde en
höjd af nära 40° R. Den 27 maj anträdde den yngre Ross, James
Ross, en färd till landets inre och blef dervid upptäckare af den
magnetiska nordpolen. Hans farbror, kapten John Ross, följde
honom ett stycke, men återvände sedan till fartyget.
Iakttagelserna på magnetnålen visade James Ross tydligt den väg, han
hade att taga; den 31 maj rastade han och kunde enligt gjorda
beräkningar numera vara på blott få mils afstånd från den sökta
magnetiska polen. Landet var mycket lågt, med blott en och
annan liten kulle. Den 1 juni kom Ross polen så nära, som det
någonsin var möjligt; magnetnålen visade en lodrät riktning (deri
fattades på sin höjd blott en minut); den var alldeles
overksam, fastän den var gjord så känslig som möjligt. Högligen
glad öfver denna upptäckt, planterade han på detta ställe, som
befinner sig på 70° 5’ n. br. och 79° 7½’ v. l. från Ferro, den
britiska flaggan och tog den magnetiska nordpolen i besittning i
Storbritanniens och konung William IV:s namn. Af de
kringliggande kalkstensstyckena uppförde de lyckliga upptäckarne en
stenpyramid och nedlade under den en bleckdosa, hvari
underrättelsen om denna märkvärdiga händelse inlades. »Om vi,
berättar James Ross, haft tid och medel, skulle vi i vårt hjertas
glädje uppbygt en pyramid, varaktigare än Keops’. Eskimåerne
hade intet begrepp om vår glädje, ty under det jag beräknade
polens läge efter väderstrecken, hade de i ett hål i isen
uppspårat en stackars säl, som de stucko ihjäl för att äta upp
honom.»
Den tredje sommarn (1831) tänkte sjöfararne allvarsamt på
återfärden, enär inga vidare upptäckter voro möjliga för dem.
Det lyckades dem att föra fartyget ur hamnen, men redan följande
dagen, den 29 augusti, låg det åter fast i isen. Det fans ingen
utsigt att kunna rädda det, man framlefde ännu en bedröflig vinter
derpå och beslöt, då äfven lifsmedel började tryta, att den 1
juni 1832 lemna fartyget och längs östra kusten af landet Boothia
felix vandra till det ställe på kusten, der spillrorna af det
strandade Fury lågo. Lyckligt uppnådde man äfven Furys strand, bygde
sig der en hydda och begagnade de ännu befintliga förråden. Af
fartygets spillror timrades två båtar, och i dessa försöktes färdens
fortsättning; men då detta visade sig fåfängt, återvände man till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
