Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN LUFTKLÄDDA SJÄLEN. I4I
ningar, dessa ljuva vällukter. Denna mystiska kraft är
växtens själiska princip. Sätt bredvid varandra i jorden
ett liljefrö, ett ekollon, ett sädeskorn och en
persikokärna, så skall varje brodd utveckla sin egen särskilda
organism.
»Jag såg en gång en lönn, som tynade bort på
spillrorna av en gammal stengärdesgård, några meter från den
präktiga myllan i diket och som förtvivlad kastade ut en
rot på måfå, uppnådde därmed den efterfikade
jordmånen, trängde ned däri och fattade fast fot i densamma,
med den påföljd att lönnen, som ju ej kunde röra sig ur
stället, flyttade sig från sin plats, lät sina gamla rötter
dö, lämnade stenarna och levde pånyttfödd, förvandlad,
på det organ, som räddat henne. Jag har sett almar gå
att äta jord under ett bördigt fält, för vilka man,
medels ett brett dike, avskurit tillgångarna på näringsmedel,
och som fattade det beslutet att låta sina ej avhuggna
rötter framtränga under diket; de lyckades och kommo
sålunda fram till sitt ständigt dukade bord, till stor
förvåning för trädgårdsmästaren. Jag har sett en
hjältemodig jasmin åtta gånger tränga sig genom ett
genomborrat bräde, som utestängde den från ljuset, och vilken
jasmin en kitslig iakttagare förde tillbaka i mörkret, i
hopp om att slutligen trötta ut energien hos denna växt,
men han misslyckades däri.
»Växten andas, dricker, äter, väljer, ratar, söker,
arbetar, lever, verkar enligt sina instinkter; den ena mår
»som en nötkärna», den andra är avtynande, en annan är
nervös, orolig. Sensisivan ryser och faller i vanmakt vid
minsta beröring. Under vissa timmar av välbefinnande är
den växt, man kallar Aarons skägg, varm, nejlikan
fosforescerande, den befruktade vallisnerian stiger ned till
sjöbottnen för att låta sin kärleksfrukt mogna. Inför
dessa yttringar av ett okänt liv kan filosofen ej undgå
att i växternas värld igenkänna världskörens sång.
»Jag vill i detta ögonblick ej fästa mig vid
människosjälens övriga egenskaper, ehuru hon är ojämförligt vida
överlägsen växtsjälen, och ehuru hon skapat en
intellektuell värld, som står lika högt över det övriga jordelivet
som stjärnorna över jorden. Det är icke från
synpunkten av hennes andliga förmögenheter, som jag här be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
