Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urban Hjärne och häxprocesserna i Stockholm 1676
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det bedröfliga året 1676 var Hjärne redan känd i
hufvudstaden och insattes i den kommission, som fick i uppdrag
att utreda de då pågående trolldomsprocesserna, hvilka redan
hunnit kosta åtskilliga människor lifvet. Härom skrifver Hjärne
i sitt »curriculum vitæ» följande: »Och såsom dhet förmente
trollwäsendet som då öfwer heela Swerige rätt som en stark
wåd Eld toog ju längre ju mera öfverhanden, sökte iagh på
alt sätt att komma under wädret medh dess omständigheter,
warandes detta en saak hvar uthi äfwen dhe bästa Ingenia
sigh intet kunna finna, — —» »Nu blef en Extraordinarie
commission tillsatt, som skulle wijdare ransaka och döma det
som förr i underrätten war inquireradt. Däribland bleef iagh
också af Kongl. Senaten (Effter Kongl. Maijtts då sielf war i
gräntzen wijd Dannemark uthi Danske feijden) kallat till att
wara en domare ibland dhe werldslige.» I denna »Extra
ordinarie Commission der som Secreteraren (nu mera
Hof-Cantz’leren) Coijet war præses och 6 af andeliga neml. 3
pastores af Stockholms församlingar och 3 Capellaner satte
woro, woro på dhen werldslige sidan jemnwäl 6.»
Kommissionen utgjordes sålunda af 12 medlemmar, af hvilka vi vid
sidan af Hjärne endast hafva anledning att nämna en,
nämligen Storkyrkokomministern Eric Noraeus, enär denne
otvifvelaktigt var Hjärnes stöd och hjälp[1] i striden mot det
mörker, som icke blott insvepte själfva brottmålssaken utan
ock de värdige herrar, som Kongl. Maj:t utsett till dess
utredning.
Sin ställning till den öfriga kommissionen antyder Hjärne
med följande ord:[2] »Hvad möda iagh där hade, och huru
som iagh, som icke war så hårdt præoccuperat af præjudiciis
som dhe andre, måste lida hårda ord. injurier af dhe andre,
det lemnar iagh Gudh att döma om.»
Hjärne lyckades emellertid få makt öfver opinionen inom
kollegiet, och det slutliga utlåtandet afgafs på det skarpsinniga
och nyktra sätt som äfven, och kanske ännu otvetydigare,
utmärker det »Betenkiande», Hjärne själf afgifver i samma sak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
