Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urban Hjärne och häxprocesserna i Stockholm 1676
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfver 30 år gamle hafva stått inför Kungl. Commissorialrätten.
vittnat och betygat dem i ansiktet, som dem fört bort från
Gud till Satans exercitier, men de (häxorna) äro lika styfva»
(d. v. s. neka till beskyllningarne).
Trots sitt nekande blefvo följande personer brända: En
finsk hustru Malin Matsdotter kallad Rumpare-Malin; denna
anklagades af sina egna döttrar; en tysk hustru Anna
Kock, kallad tysk-Anna; en tredje, Smeds-Karin, hängde sig
själf i fängelset. Nu hade turen kommit till Brita Zippel
och hennes syster Anna, Bengt Bagares hustru, samt Anna
Månsdotter. Dessa tre dömdes af hofrätten den 24 april
1676 att »androm ogudacktigom till skräck och wahrnagel och
sigh till wälförtieut straff halshuggas och å båhle brännas.»
Alla tre afrättades. Samma dag 24 april angaf sig
godvilligt flickan Margareta Mattsdotter från Finland och
sade sig jämte ett annat barn blifvit förd till Blåkulla af en
gammal kvinna, som bodde på Bondegatan. Äfven Margareta
dömdes till döden, enär hon uppgaf sig kunna åtskilliga
häxkonster. Bland annat hade den gamla lärt henne »molka
och göra plåtar», af dessa senare hade Margareta gjort 6 st.,
dem hon förvarat i en bergsklyfta vid Galgeberget, men nu
då hon bekänt, hade »den elake» tagit bort dem. Hon
afrättades. I maj dömdes ytterligare Engsjöpigan, Maria
Jöransdotter och Bösskytten Lärckias hustru Anna, hvarefter äfven
dessa gingo till afrättsplatsen.
Offren för barnens beskyllningar, de förmenta häxorna,
påtogo sig stundom i vidskeplig enfald allt, hvad man lade
dem till last, och menade sig ännu från fängelset, omedelbart
före döden, göra Blåkullafärder; flertalet såsom de båda
Zipplarne. Anna Månsdotter och Rumpare-Malin, bedyrade i det
yttersta sin oskuld. Hemska scener utspelades vid dessa
barbariska afrättningar. Då den dödsdömda Malin Matsdotter,
som af sina egna döttrar anklagades men ihärdigt nekade till
all skuld, befann sig på bålet, ropade hennes egen dotter
oupphörligt till henne, att hon skulle bekänna. Modern, »som
af prästerna på sin kristendom förmantes, gaf däremot dottern
i den ondes wåld och förbannade henne till evig tid, hvarefter
de alltså åtskildes».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
