Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vår undersökning har sålunda visat oss, att det var
en tid, då de klassiska språkstudierna utgjorde ett mäktigt
humanistiskt bildningselement, fullt berättigadt att intaga
hufvudplatsen bland skolans läroämnen; att en humanistisk
bildning lika mycket nu som då är af nöden; men att de
klassiska studierna blifvit allt mindre egnade att utgöra
grundlaget derför. Att det också mer är traditionens makt än
verklig öfvertygelse om deras nödvändighet som lyckats
qvar-hålla dem i skolan, visar också den omständigheten, att de
icke upptagits såsom bildningsämnen i flickskolan, hvilken
räknar sina anor från en tid med andra åsigter. — Vi hafva
här endast en ny bekräftelse på den lärdom, som den
historiska betraktelsen på alla områden skänker oss: att
formen, skalet, såsom det yttre, alltid ådrager sig mera
uppmärksamhet än innehållet, kärnan, det inre af saken; att
formen, som borde vexla med förändrade förhållanden,
anses för det hufvudsakligaste och envist bibehållas, under det
innehållet så förbises, att det till och med kan försvinna,
och endast den tomma formen, det innehållslösa skalet står
qvar. Man glömmer tanken för den form den iklädt sig.
Man förgäter att formen är någonting tillfälligt, någonting
som bör och måste förändras i öfverensstämmelse med tiden
och förändrade tidsförhållanden, under det idén är det
ensamt bestående.
Vi torde knappast behöfva särskildt påpeka, att det i
vårt föreliggande fall är humanism, som är innehållet,
under det klassiska språk endast äro formen. Men man har
så glömt detta, att man äflas att bibehålla dem, oaktadt
de numera äro olämpliga för sitt ändamål. För öfrigt äro
de hädanefter åtminstone i vårt land — alldeles
omöjliga såsom humanistiska bildningsmedel. I följd af den
inskränkning i timantal, som de fått vidkännas och som med
hvarje år synes blifva större, har man — för att åtminstone
vinna något praktiskt resultat — nödgats belamra
undervisningen med grammatik, extemporalieböcker och
stilöfnin-*gar, hvilka må vara goda i metodiskt hänseende såsom me-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
