- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1883 /
92

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blifva, hvad man väntat af förf. till “Röda Rummet“ och
“Mäster Olof.“

I ett bref till Thorild, af hvars karakter Strindberg* tycks
hafva fått icke så litet på sin del, yttrar den bekante Tham
af Dagsnäs något om, att “min herres skrifter utgöra en
blandning af den rätta sanningen och enskildt agg,
privatgräl“. Yttrandet föll mig i minnet, när jag läste “Det nya
riket*, som på sista tiden väckt en så häftig diskussion.

Det är sant, att Strindberg varit utsatt, för något, af
hvad han så ypperligt framställer i efterspelet till “Mäster
Olof.“ Folket skriker efter pjesens slut:

”1 skall ge oss försoning! Hvad är det för ett spel, som inte
har försoning!

Anföraren (för teatertruppen).

Säg åt författaren; jag har inte gjort stycket.

Röst I.

Han svarar och vill skylla ifrån sig! Slå honom!

Rost II.

Slå honom!

Sedan står det bara i parentes: “folket slår honom.“

Derpå följer en hel massa streck. Så står det: “Scen V.“
Men der under står ingenting.

Det är sant, Strindberg har mer än en gång råkat ut
för det der obehagliga “folket slår honom.“ De angrepp,
som riktats mot “Röda Rummet“ voro lika hätska som
orättvisa. Han har i djupaste mått erfarit olyckan att i ett
litet samhälle hafva vågat kasta fram idéer, som ej stämde
med, hvad pluraliteten tänkte. Och pluraliteten slår alltid,
och man må vara hur viss som helst, att man har rätt, det
är ej godt att bibehålla sinnets jemvigt, när man
jemfö-relsevis står ensam. Strindberg har i “Det nya riket“
begagnat sig af det ingalunda ädla sättet att slå igen helt
enkelt. Men skall galet vara, så erkänner jag, att jag har
mera sympati för den ensamme, som slår de många, än för
de många, som i klump kasta sig öfver den ensamme.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:30:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1883/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free