Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vämjdes jag vid fylda faten,
Af ert vin jag ej blef glad,
Och er sång tog smak af maten
Men var tunn som kittelns spad.
Gudar, derföre I haten
Loke, som ert lof ej qvad!
Nej, jag vill ert lof ej qväda
Icke sjunga för er mat,
Nej, jag vill er hellre häda
Med mitt stora sköna hat!
I han sträckt min bål på bergen,
Och bland isar redt min graf,
Se’n den lille lömske dvergen
Skurit mina senor af.
Fast I bundit mina händer
Och min fot i jernet smidt;
Fast I brutit mina tänder,
An min tunga smädar fritt.
Jag er hemlighet förrådde,
Gudar, det var allt mitt brott!
Och min tunga dock er nådde
In i era fasta slott.
Jag förrådde era funder
Och er falska helighet;
Trodde ej på era under,
Ej på er odödlighet.
Derför Loke ock af eder
Nämnes främst bland smädare:
Det han räknar sig till heder —
Han förrådt förrädare!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
