Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dygden tar sitt gyllne pansar,
Rätten gör sig blind och döf. *
Lögnen går till dikets renar
Fångar ormar i dess
Binder dem i bergets stenar
Att i Lokes anlet spy.
Och nu ligger Loke bunden:
En mot hundra var hans sätt,
Men i lumpna gudarunden
Skrikes dock om oförrätt.
Bunden ligger han på hällen,
Dock hans tunga än är fri,
Och de gamla gudaskrällen
Darra ännu vid hans skri.
Ty i smärtans långa nätter,
Makan vid hans hårda bädd,
Ställer sig för ormens etter,
Räcker bägarns svala brädd.
Men när lömska ormar måtta
Sina hugg mot hennes bröst,
Då hörs Loke ej bespotta,
Stark som stormen blir hans röst.
När han riste sina bojor,
Det i bergens hällar skrall,
Och i borgar och i kojor
Menskor vänta verldens fall.
Då hör Loke upp att smäda,
Och ur mörka ögonvrån
Blixtar ljunga, fräsa, sveda,
När han ropar på sin son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
