Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heten — kunde Blanc ej erkänna såsom en tillämpning af
hans förslag. De voro, menade han, anordnade i allt för
liten skala och i allt för ovigtiga yrkesgrenar för att kunna
bära sig i täflan med den kapitalistiska storindustrien, och
kunde derför endast medföra förlust för staten samt tjena
till att bringa hans förslag i misskredit.
Den socialistiska rörelsen, som, efter
Februarirevolutionen, i Paris djerft rest hufvudet, och hade sin främste
målsman med i regeringen, väckte farhågor icke blott inom
den förmögna medelklassen, utan äfven hos den franska
iandsbygdens till en öfvervägande del af små sjelfegande
jordbrukare bestående befolkning. Valen till
nationalförsamlingen gåfvo en pluralitet, som visserligen var för
republiken men för öfrigt till sina tendenser öfvervägande
konservativ. Dermed var Louis Blancs öde besegladt. Redan
i Mars hade den radikala arbetarebefolkningen i Paris, för
att förekomma en hotande reaktion, gjort en stor
demonstration för att tvinga den provisoriska regeringen att afgå
och öfverlemna diktaturen åt Louis Blanc; men planen hade
strandat på det bestämda motståndet af Blanc sjelf, som
för ingen del ville gifva anledning till ett borgerligt krig.
Den 15 Maj egde åter en socialistisk demonstration rum.
En folkmassa ville med våld upplösa nationalförsamlingen.
Louis Blanc mötte hopen med dessa förebrående,
bestraffande ord: “Olycklige, I störten republiken!“ Då han icke
förmådde göra sig ttörd i tumultet, skref han på en
papperslapp dessa ord: “I folksuveränitetens namn, i det ords
namn, som skall blifva verktyget för eder tillkommande
befrielse, besvär jag eder att draga eder tillbaka och lemna
nationalförsamlingen fri i sina öfverläggningar.“ Dessa ord
uttrycka Blancs ståndpunkt gent emot alla sådana försök.
Han beklagade den utgång valen fått. Men man måste
respektera den representation, landet genom den allmänna
rösträtten gifvit sig. Erkännandet af ett mindretals
sjelf-tagna rätt att upphäfva sig mot densamma, under
förevändning af att genomföra vigtiga reformer, skulle göra all styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
