Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
punkt den hittillsvarande politiska ekonomien en kritik,
hvil-ken på samma gång blir en kritik af det “kapitalistiska“
samhället. På anklagelsen, att socialismen vill upphäfva
privategendomen hade han redan i ofvan nämda manifest
svarat: “I edert samhälle är privategendomen upphäfd för nio
tiondedelar af dess medlemmar. Den existerar just
derige-nom, att den ej existerar för de nio tiondedelarne. I
före-brån oss således, att vi vilja afskafifa en egendom, hvilken
förutsätter såsom sitt nödvändiga vilkor, att det ofantliga
flertalet är utan egendopa.“ Detta utvecklade han nu i
detalj, visade huru från en tidigare form af hushållning, der
de, som producerade, sjelfve voro egare af
produktionsmedlen, det kapitalistiska samhället småningom uppkommit
genom arbetsfördelningen, maskinerna, samfärdselns vidgande
och underlättande å ena sidan, undertryckandet af de gamla
med egna produktionsmedel utrustade arbetsklasserna å den
andra. Egendomen, säger han, blifver först derigenom
kapital, att man kan öka den medelst tillgodogörande af andras
arbete. Detta förutsätter tillvaron af en klass’ af personer,
som, sjelfva utan egendom, måste, för att kunna lefva,
ut-lega sin arbetskraft åt andra. Till följd af folkökningen
och behofvens stigande i jembredd med kulturen å ena
sidan, konkurrensen mellan de kapitalistiska producenterna,
som tvingar enhvar af dessa att söka sälja så billigt som
möjligt, å den andra, blifver arbetslönen öfver hufvud taget
ej mer än hvad som behöfves för de dagliga behofvens
tillfredsställande och lemnar intet öfverskott för fall af
sjukdom, ålderdom och industriella kriser med deraf
uppkommande arbetsbrist eller för barnen, om de förlora sina
för-sörjare, innan de kunna sörja för sig sjelfva. Genom alla
dessa tillfälligheter kastås ständigt ett större eller mindre
antal individer nedanom den egentliga arbetsklassens nivå
och bildar en samhällets pariasklass, de egentliga elända.
Tillvaron af en sådan klass af menniskor, som, till följd af
sitt läge, ständigt måste vara redo att åtaga sig arbete på
nästan hvilka vilkor som helst, är — likasom den är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
