Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och deras idé beherskade fullständigt ungdomen, som
väntade sig något stort af denna idés förverkligande. Man
be-höfver endast påminna sig det mottagande studenterna på
dessa farder rönte af alla samhällsklasser öfver allt hvar de
drogo fram i vårt land. Och man behöfver ytterligare
endast påminna sig, att det var det andra i ordningen af dessa
studenttåg, som först lät vårt folk veta, att det egde en skald
sådan som Talis Qualis. När den 27-årige studenten G.
Strandberg vid festen på Lundagård steg upp i talarstolen
och började deklamera sitt Vaticinium för Finland, var han
ännu okähd för de fleste; när han steg ned derifrån, efter
att två gånger under stormande jubel hafva måst upprepa
den härliga sången, var han en skald,1 känd af hela Norden.
Det är kännetecknande nog att nu läsa huru den gamle
Arv. Aug. Afzelius på sitt visserligen något senila, men dock
ovilkorligen tilltalande språk berättar om denna tilldragelse.
— Den hänförelse, skrifver han i sin dagbok från denna
färd, som, så olika alla andra bifallsyttringar, härvid
bemäk-tigat sig den stora folksamlingen på Lundagård, märktes
först uti en minuts graflik tystnad; men utbröt sedan i ett
nästan hemskt bifallsrop, så som ett åskslag. — Och
tårarna trädde dervid i den gamles ögon, och de runno nog
äfven den aftonen utför många andra både yngres och
äldres kinder.
Men studentmötenas idé förverkligades aldrig.
Misstänksamheten och splitet kommo snart emellan. Man
började tycka, att det i grunden endast skulle blifva till gagn
för danskame, om någöt komme att i den vägen verkligen
göras, utan att man dervid brydde sig om att taga i
betraktande huru helt naturligt detta måste falla sig, all den
stund ju danskarne då såsom ännu i denna dag voro de
närmast hotade. Det kan väl vara sant, att danskarne till
fromma och fördel för sitt land sökte detta förbund, men
så är det också lika sant, att man från svensk sida var till
och med ännu ifrigare att lofva, än hvad de voro att
bön-falla. Äfven från dansk sida höjde sig röster, som varnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
