Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de olika generationer af lärjungar, han uppfostrade, på
vetenskaplig väg häfdade det vid den tiden bestående såsom
det enda berättigade, verkade detta, i förening med
lärarens obestridliga öfverlägsenhet, en auktoritetstro, som i
sin ordning åter ledde till den sterila konservatism,
hvil-ken tryckt sin prägel ännu på de två senaste årtiondena.
Det hjelpte nämligen icke att läraren sjelf året innan sin
bortgång fick se “den enda förnuftiga*representationsformen“
falla och utbytas mot en annan; hans dogmatik står
fortfarande qvar och har äfven sina bekännare. Ännu i dag
skall, enligt en anekdot, för hvars trovärdighet vi dock ej
vilja ikläda oss något ansvar, ty den låter verkligen
otrolig, vid tentamina för praktisk filolosofi i Upsala en fråga
förekomma, som lyder: hvilken representationsform anset
herrn varä den enda förnuftiga? Och när så tentanden i
enlighet med hvad han fått hos sig inprägladt af äldre
kamrater tvärsäkert svarar: fyrståndsrepresentationen, heter der
sedan: Ja, så borde det visserligen vara, men–- — och
så följa några motvilliga medgifvanden för det obestridliga
sakförhållandet, att vi nu redan i nära tjugo år kunnat
hjelpa oss förutan vår gamla fyrståndsrepresentation.
Konservatismen är i och för sig alltid ofruktbar och
innebär heller icke i sig någonting positivt skapande, ty
huru man än vill vända saken, är och förblir den endast
en negation af allt hvad nydaning och framåtskridande
heter. Så framträdde den också hos oss, och tidens
utmärkande karaktersdrag blef, att man ville andligen slå sig i
ro på det förträflliga man hade, om än skränet och de allt
starkare blifna påtryckningarna från en hop obildade själar,
som kanske aldrig ens fått lära Boströms praktiska filosofi,
gjorde, att man för ett ögonblick måste vakna * upp och
nöd-tvunget se på huru en ståndsrepresentation, som redan för
länge sedan var utdömd hos alla andra folk, ändtligen
kastades öfver bord äfven hos oss. Men sedan slumrade man
också genast in igen och fortfor att sofva en desto
grundligare sömn. En olycka hade skett: det gälde nu endast att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
