Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dra honom ännu. Men det var dock, såsom redan antydts,
något som vi saknade hos honom. Der var för mycket
marmor och för litet omedelbar värme i fargeri, för mycket
reflexion också; stundom bredde sig väl derjemte ett visst
dunkel af mysticism ut öfver och skymde till någon del de
eljest så imponerande formerna. Kanske kom sig också
denna känsla af half otillfredsstäldhet deraf, att vi redan
då, om än omedvetet, befunno oss under inflytandet af en
stämning, i hvilken man icke längre i första rummet
vänder sina blickar mot Hellas och Rom, ännu mindre mot
medeltidens dunkel; vi skulle bestäm dt tyckt mycket om att
få litet rena verklighetsbilder der vid sidan. Och så var
Rydberg icke nog produktiv, för att vi icke snart skulle kunna
honom utantill så godt som från perm till perm.
Detta senare var äfven förhållandet i fråga om
Snoil-sky, då som bekant ännu mera än nu. Men der var hos
honom något af den omedelbart framträdande
personligheten, som genast slog an på oss. Väl var Snoilsky då som
nu allt för mycket i bästa mening förnäm, för att vilja binda
sin sångmö till att göra något samladt skolarbete i ett visst
manér, som vi då kanske skulle önskat oss det. Men han
var också på samma gång käck och fri, och han var
kos-mopolit, hvilket gema må läggas honom till last af det slags
kungliga svenska patriotism, som i grunden icke är något
annat än en afart af den ramaste egenkärlek, men hvilket
vi då som nu så godt kunde vara med om.
Att det är dessa båda element, det rent personliga
och det allmänt-menskliga, eller kanske rättare det
allmänt-europeiska, som i alla tider skola gifva Snoilskys dikter
deras förnämsta värde, det kan också tagas för alldeles gifvet.
Derför kunde det heller icke undgå att väcka förvåning, och
något annat äfven, när man vid hans senaste diktsamlings
framträdande fick se åtskilliga förnumstiga kritici arbeta af
alla krafter för att göra honom till en företrädesvis s. k.
fosterländsk skald. Det tyckes eljest, som om det skulle
vara lätt nog att inse, att i de “svenska bilder“, som öppna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
