Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett matt arrangemang för piano liknar den ursprungliga,
fargrika orkesterkompositionen, och tager “par dépit“ sin
kandidatexamen. Återkommen till sin hemort, förälskar han
sig i en ung, djupt troende qvinna (hon. heter naturligtvis
* Agnes), men hon kan ej se upp till den, som ej omfattar
hennes tro. De skiljas. Först många år derefter når henne
ett budskap från honom, hans förstlingsarbete, ett band
noveller, men då hon läst dem, märker hon, huru mycket
gemensamt de hafva, huru de båda på olika vägar kommit
till “friare tankar“,*“renare religion“ — men då är det för
sent att vinna hvarandra. Det är sålunda ett gammalt tema,
som ofta varierats, allt sedan Gretchen frågade de berömda
orden: “säg Henrik, hur är det med din religion“, och
aldrig ifrigare än i våra dagar, kanske emedan det just nu
oftare än någonsin förekommer i två menniskohjertans
historia.
Men heft Geijersstam har snarare tummat på ämnet
än på något vis uttömt det. Hufvudfelet i hans
behandling ligger i de ofullständiga karaktersteckningarne och
den alltigenom utvattnade traditionella skildringen af
huf-vudpersonernas kärleksförhållande. Hvarken Grane eller
ännu mindre Agnes är en verklig menniska, utan
tankebilder, till individer omskapade tankeproblemer. Eller hvilka
bindande länkar finnas väl mellan den ystra flickungen, “som
leker Gambetta“ och den svärmiska, försakande
kyrkogån-gerskan? Hvad har vållat Agnes’ ensidiga religiositet?
Läsaren sväfvar i fullkomlig ovisshet om allt detta, och
finner det också oklart; allra minst borde en
verklighetsdiktare glömma, att det som ej äf motiveradt, ej heller är
sant. Lika blodlös och abstrakt är deras kärlek; i hela
skildringen finnes ej en droppe lidelse, ej ett uns passion.
Vederbörande vexla åsigter, äro konseqventa som blott ett
par “talande hufvuden“ kunna vara det, och när de skiljas,
är det ej möjligt att begripa, att de gjort ett stort,
tyngande offer, ty hvem kan tro det vara en uppoffring att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
