Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3-4 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«ring af ministéren hunnit företagas. Man skulle då sluppit
ifrån detta fast löjliga interims-tillstånd, under hvilket man
ser hela grefve Posses kabinett, deri inbegripen den
finansminister, som kontrasignerade den kungl. propositionen om
grundskatternas afskrifvande, sitta qvar under presidium af
en man, som sjelf så väsentligt bidrog till att framkalla
kabinettets afskedsansökan. Så har dock nu skett, och grefve
Posse fick afgå ensam.
Han gick ifrån makten lika lojalt, som han förut under
tre år utöfvat den. Och om han misslyckades i sina
sträf-vanden, var det icke derför,. att’ han ej sjelf blifvit dem
trogen, utan snarare derför att han hos sin omgifning
förutsatte en större politisk klokhet än htad denna var mäktig
af. Grefve Posses frejdade företrädare nedskref en gång
en maxim om den moderna styrelsekonsten, i hvilken han
yttrade: för att styra i vår tid, måste man styra det
allmänna tänkesättet, men för att styra detta, måste man
känna det. Detta är en sanning, som grefve Posse kanske
-väl mycket förbisåg, då han stod utanför sin majoritet
med uppgift att ändock leda densamma. Han har tydligen
från första stunden sett säkerna endast i stort, sett
skattereformen som en historisk konseqvens af det nya
repre-sentationsskicket och hållit blicken oaflåtligt fast på det
stora målet, som var denna reforms genomdrifvande. Under
tiden trodde han förmodligen, att hela hans parti skulle
fatta reformen efter samma måttstock som han sjelf, och
förbisåg dervid. att intressena inom detta parti kunde blifva
klokheten öfvermäktiga. När så emellertid skedde och den
landtmannapartistiske konseljpresidenten samtidigt såg sig i
afgörandets stund allt starkare ansatt af denna andra
opinion, som bestämdt motsatte sig skatteafskrifningen och
hvars styrka han måhända äfven väl mycket underskattat,
då var det ej underligt om han fann sig föranlåten att med
detsamma också gifva spelet förloradt.
Detta gjorde han också som sagdt på ett synnerligen
lojalt sätt. När han såg det uppgifna syftet med sitt öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
