Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3-4 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Taine,
Det moderna Frankrikes ästetiker.
Några iakttagelser af V. Hugo Wickström.
Siare komma från östan och vestan. Alla kunna de
lösa lifvets frågor, alla känna de vetandets labyrintiska
gångar. Man har endast att bestämma sig för den ene
eller andre, och utgången lofvas alltid blifva densamma:
fuH klarhet, fullt släckande af vetgirighetens törst. Men
oftast vänder man besviken tillbaka från dem. Ty det
kommer en tid, då forskningen, som är tviflets barn, i sin
ordning föder tvifvel, och när man då blickar omkring sig
bland dessä lärde, förvirras man af de olika meningarna.
De motsäga ju alla hvar andra, och enär hvar och en
anser sig ha funnit det allena sanna, blir sanningen
motsägande eller, med andra ord, försvinner. Man står på
samma punkt som vid forskningens början, endast med den
skilnad, att då man förut kände ingenting, känner man nu
mycket — osant.
Men det gifves dock tänkare, som synas stå öfver
denna vansklighet. De uttala sin åsigt, och VerHen lyssnar,
öfvertygas och följer. Sanningen födes för dem fullfardig,
helgjuten, och deras åhörare hafva blott att lära, ej att
kritisera. Sådane tänkare är det vår tid förbehållet att
ega. Ty fordom sutto de lärde okände i sina stilla
studerkammare, gingo med sina oftast fåtaliga lärjungar i till
studier och samspråk invigda promenadplatser eller uttalade
sina åsigter för “akademiens“ medlemmar, och först kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
