Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3-4 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är ett härligt land,.detta Frankrike, och naturen
har öfver detsamma slösat sina rikaste skatter. Den vida
landkomplexen frambringar nästan alla de produkter, som
Europa i stort lemnar, och mellan Atlantens strand och Mont
Blancs isiga hjessa, mellan de feta betesmarkerna i
Arden-nerna ned till palm- och orangelunderna i Nice och
bröd-fruktplanteringarne i Mentone har fliten kunnat finna nästan
alla de nödvändighetsartiklar ett i högsta stadiet af kultur
stadt folk behöfver för att på ett angenämt sätt tillbringa
sin tid. Det tyckes nästan, som om Fortuna tappat sitt
ymnighetshorn och haft för brådt att allvarligare besvära
sig med återuppsamlandet af de kringspridda håfvorna.
Ett folk med vaken intelligens ser naturligtvis sjelf i
främsta rummet, hvilka fördelar dess land bjuder, och för
fransmännen har detta i alla tider varit fullt tydligt och
klart. De ha förstått att knappast någon af Europas
nationer kunde vara sig sjelf så nog som de; de ha sedan
århundraden tillbaka gjort sig förtrogna med tanken, att de
egde att tillgå alla de råämnen, som voro dem af nöden,
att de med öfverlägsen skicklighet förstodo att bearbeta
dem samt att de, hvad en förfinad smak och en spirituel
fyndighet beträffar, stodo utan Kkar. Till följd af allt detta
ansågo de sig sjelfva idealet för oberoende och
sjelfstän-dighet vida närmare än någon af deras graiinar.
Icke underligt derför, att de älskade sitt land samt att
fosterjorden derför i alla tider varit dem dyr och helig;
icke underligt, att de med glädje omfatta hvarje sig
erbjudande tillfälle att offentligt få lägga i dagen de känslor, hvilka
lefva på djupet af deras bröst. s
Måhända låter det som en paradox, men icke
dess-mindre skulle vi emellertid vilja säga, att
fosterlandskärleken — den äkta och oförfalskade — liksom sparas för
allvarliga tillfallen och att man i hvardagslag rör sig med
en afart af relativt mindre värde, hvilken svårligen kan
erhålla något annat namn än nationalfåfanga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
