Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3-4 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfverdrifva dem är en sak för sig, liksom ock att de icke
känna till eller bry sig om att lära känna ändras.
Och nu skulle vi vilja spörja, är denna
national-fåfänga i sjelfva verket en så förhatlig sak, är den ej
måhända till och med nödvändig för att hålla
fosterlandskärleken uppe?
Det finnes personer, som påstå att denna sistnämda
känsla är död inom svenska bröst. Vi tro det icke. Man
pekar på emigranterne, som lemna hem och härd för att
kasta sig i äfventyrligheter och vådor i främmande land,
men detta är för oss intet bevis. Liksom vi ej tro, att de
stora folkvandringarne för sekler sedån orsakades blott af
lättsinne eller plundringsbegär, lika litet tro vi att
emigrationen är värd att fördömas eller att utvandraren förtjenar
stämplas som äreförgäten derför att han går ut att odla en
jord, hvilken ännu väntar på att gifva generationer näring.
Detta är en fråga, som icke afifärdas med några ringaktande
fraser eller en tanklös förkastelsedom och hvilken i öfrigt
faller utom ramen för denna lilla uppsats.
När en stilla, varm sommarluft hvilar tung och
tryckande öfver ett enformigt landskap, blir sinnet dåsigt och
man känner sig nära att falla i sömn. På samma sätt är
det ock med nationerna. Det slappar deras nerver, om de
allt för länge få njuta frid och hvila, och då kan det någon
gång tyckas, som om fosterlandskärleken hölle på att dö
ut, så att man frågar sig sjelf, om ett blodsdop skall vara
nödvändigt, för att rycka upp detta folk ur försoffningen
och dvalan?
Vi tro det icke. Vi tro, att hvarje folk älskar sitt
land och alltid skall vara beredt att försvara det.
Svenskarne beskylla gerna hvarandra för att älska allt
utländskt samt att med ringaktning betrakta det, som är af
inhemskt ursprung, och sanningen att säga ser det ut, som
om detta påstående vore sant. Vi ha hört landsmän på
främlingars fråga: Sverige måtte vara ett mycket fattigt
och vanlottadt land? svara ett fegt: Ja, ty värr! och vi ha
Ur dagens Krönika. III. 3—4. B
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
