Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3-4 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En norrländsk lifsfråga.
En utmärkt nationalekonomisk författare (Blanqui,
“Histoire de l’économie politique en Europe“) har genom
sina undersökningar gifvit upphof åt den till utseendet
paradoxa satsen, att den bästa lagstiftning är den, som
upphäfver en föregående lagstiftning. Huru underligt detta
än må låta, så kan det dock icke nekas, att satsen
åtminstone i enstaka fall visar sig vara fullkomligt riktig, då man
nämligen i stället för att lemna industrien åt sig sjelf,
besvärat och oroat henne med en ändlös följd af
reglementeringar, som alla varit afsedda för hennes bästa, men alla
gjort henne en allvarsam skada, hvarför också de stora
kommersiela reformerna i vårt århundrade, t. ex. i England,
hufvudsakligen bestått i upphäfvande af en förderflig och
trakasserande lagstiftning. Reglementeringsifvem kan dock
ännu i våra dagar stundom drifvas ända derhän, att det,
i trots af de bästa afsigter, ser ut nästan som om meningen
vore att qväfva industrien och ruinera dess idkare. Det
är just ett sådant fall, vi här vilja söka att efter förmåga
belysa.
Slå vi nämligen upp Svensk författningssamling 1880,
nr 58, så mötas vi i Flottningsstadgan (af K. Maj:t i nåder
faststäld den 30 dec. 1880) af följande, enligt hvad man
förestält sig, välbetänkta föreskrift:
“Allt virke, som i allmän flottled framflottas, skall,
innan det i vattendraget utlägges, hafva undergått
afbark-ning, der ej Konungens Befallningshafvande med afseende
å beskaffenheten af vattendraget och det fiske, som der-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
