Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3-4 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stortinget att icke förlora någon tid. Och häri — vid sidan
af den svårighet som det alltid är att uppnå enighet inom
ett så stort och följaktligen olika sammansatt parti — ligger
grunden till, att förhandlingarne om en parlamentarisk
lösning så väl mellan högern och venstern i stortinget, som
mellan båda statsmakterna, kom att föras samtidigt med
att riksrättsdebatten pågick i odelstinget och utan att
någon adress från stortingets sida kom till stånd. Men
vensterns kompromissvilkor blefvo redan strax efter
sammanträdet bekanta och det ligger i öppen dag, att utöfver hvad
det liberala partiet bjöd, kunde partiet icke gå utan att
svika sig sjelf, sitt program och sina föregåenden.
Kort sammanfattadt, bjöd vensterns kompromissförslag
allt, hvad högern kunde begära för att gå in på
statsråds-saken, med undantag af de vilkor genom hvilka regeringen
ville bryta reformens naturliga politiska verkan. Hade
konungamakten gått in på vensterns tillbud, skulle vetor
striden varit skaffad ur verlden utan någon förödmjukelse
för någon af statsmakterna. Förutvarande statsråd skulle
blifvit valbara Mven utanför sitt valdistrikt, deras pension
skulle varit dem garanterad genom lag, och det liberala
partiets framstående män åtogo sig upplösning srättens
genomförande som en hederssak, och ingen tviflar på att
nationen skulle inlöst löftet. Men vilkoret för allt detta
återigen var, att det nuvarande statsrådet skulle draga sig
tillbaka för att gifva h. m. konungen fria händer till att
omgifva sig med ett nytt råd, som kunde upptaga ett
fredligt samarbete med representationen.
Initiativet till förhandlingarne på denna grundval
utgick från det liberala flertalet sjelf, i det en af tingets
äldsta, mest moderata och ansedda bönder — innan ännu
protokollkomitén framlade sin proposition till anklagelse —
frambar inför konungen, som för tillfället befann sig i
Kristiania hvad vensterns begäran var. Detta steg förde icke
till något resultat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
