Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3-4 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ska kyrkans grundlag“, ordföranden, professorn Nils
Both-nekarl, uppstod och med hög röst utropade: “Nu är Sverige
vordet en man, och alla hafva vi en herre och Gud.“ Det
der låter ganska ståtligt, men det har det felet att icke vara
sant. Någon innerlig harmoni, sådan som den här menade,
mellan samtliga Sveriges inbyggare i afseende ä religiösa
åsigter och betraktelsesätt har aldrig funnits och kommer
aldrig att finnas, och har tidtals den andliga likformigheten
uppnått en högre grad — så mycket sorgligare. Ty denna
likformighet har varit den, som döden åstadkommer, den
har legat i en nästan allmän själarnes försoffning, under
inflytande af. hvilken de villigt och gerna underkastat sig
prestadömets välvilliga ledning i allt,. tillhörande deras
sa-lighetssak. Belåtna med “det heliga arfvet från
hädangångna fäder“, hafva de lefvat och gått hädan i den sälla
vissheten att ega sin “själasörjares“ fulla godkännande och
det vitnesbördet från hans läppar, att de städse stält sig
kyrkans lära och föreskrifter till efterrättelse. Hvilka
ljuf-liga tider för kyrkan! Nog fans det alltid en “ström“,
hvars böljor sträfvade att bryta sig ut från prestadömets
mark, men med tillhjelp af statens straffanstalter fick man
temligen lätt makt dermed, så att den hindrades från att
anställa för svåra “härjningar“, och det glädjande faktum
stod qvar, att hufvudströmmen gick “i en sund riktning“.
En sista anmärkning vid erkebiskopens tal. Den
gäller slutorden, der han i Guds namn förklarar kyrkomötet
öppnad t. Det låter verkligen, som om erkebiskopen här
ville anses uppträda, så att säga, som vice Gud eller
Guds-för tillfallet särskildt befullmäktigade ombud, alldeles som
när statsministern, då konungen ej personligen öppnar
riksdagen, vid tronens fot gör detta i hans namn. Hade det
månne icke varit bättre, att erkebiskopen nöjt sig med att
förklara kyrkomötet öppoadt i Guds namn, d. v. s. i fast
tro på honom, hans hjelp och bistånd? Utan tvifvel hade
detta varit bättre, hvarmed dock ingalunda är sagdt, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
