Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Stockholms teatrar, af Claës Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att plötsligt göra sig till tolk för poesiens höga kallelse, då
man först sk all märka att hos honom bor en djup känsla. Hr
Lindberg är ungefär likadan’ från början till slut och höjer
sig icke till nog verksam hänförelse, då skalden, som så
föga tänker på sig själf, för den unga flickan skildrar poe-
siens sköna uppgift och då den fattige sångaren skall själf
genomträngas af en sådan hänryckning, att han framkallar
en likadan hos Loyse, så att hon ej längre märker hans
kroppsliga fulhet.
Bland de öfriga spelande har hr Fahlbeck fått ett svårt
uppdrag, nämligen att fylla Ludvig den elftes roll, hvilket
han på bästa sätt söker fullgöra, men brister i sy nnerhet i
de starkare delarne, då konungens vrede skall fr ambryta.
Äfven i denna roll ha, sedan Edvard Swartz lemnade den,
flere skådespelare försökt sig på samma scen, nämligen hrr
Dörum, Axelson och Lichtenberg samt den norske konst-
nären Klausen. Om fröken Zetterbergs Loyse kan icke sägas
annat än det som redan yttrats om hennes spel i allmänhet.
Hr ’thegerströms Simon, dem dryge borgaren och kungavännen,
förverkligar otvifvelaktigt hvad FÖR velat nedlägga i karak-
tären och gifver en myc ket god bild af den tidens stor borgare,
sådana vi åt minstone föreställa oss dem. Olivier le Daim kan
ju godt tänkas som hr Personne framställer honom, och denna
framställning ger ett nytt intyg på skådespelarens förmåga att
individualisera olika karaktärer, endast han icke råkat ut för
någon företrädare, från hvars spelsätt han icke kunnat frigöra sig.
Nicoles roll utföres nu af fru Dorsch-Bosin, en högst in-
tagande företeelse i det rika borgarehuset, men åt hvilken
skådespelerskan icke ger den stolthet och myndighet, som
förf. otvifvelaktigt velat skola framlysa hos den dryge bor-
garens syster. Fru Dorseh-Bosins Nicole är allt för ljuf
och smeksam.
Om >»Severo Torelli>, kan jag här icke vttra mycket
annat än att hr Harald Molanders öfversättning, hvilken
jag vid nedskrifvandet af detta nyss genomläst, tyckes på
ett synnerligt förtjänstfullt sätt hafva återgifvit Frangcois
Coppée”s intagande poesi. Såsom dramatiskt verk har skåde-
spelet onekligen sina svagheter. Det börjar alldeles förträff-
ligt med en af de bästa »exposéer» som kan fordras, hvilken
sätter oss in i italienska stads- och statsförhållanden mot
slutet af fjortonhundratalet och har endast det felet att den
icke är för själfva hufvudhandlingen fullt uttömmande i första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
