Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - En Linnéan före Linné, af Albert Seberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RR Fkn tr NARNIA REN FER AP nr nt rn kysst ban RR RE rs Ag Tar ba ar rn RENEE EEE a nen
ot
029
gerna Belon till sina beskrifningar några påminnelser om den och
den fisksortens användande i den klassiska forntiden. Sålunda
omtalar han utförligt, huru de romerska läckergommarne läto till-
reda den fisksås, garum, om hvilken Plinius, Martialis och andra
författare gifvit så många antydningar”. |
I sina reseberättelser framstår Belon lika mycket såsom
öfvad och kunnig naturforskare .som i egenskap af skarp obser-
vatör med hänsyn till folkslag, seder och kulturförhållanden i
de trakter han besökte. Han porträtterar en qvinna i Kairo
med samma virtuositet som han beskrifver en växt från Sahara,
och han ger oss en bild af Alexandrias utseende med samma
trohet som han för oss tecknar en strid mellan en flodhäst
och en krokodil. Den mest lärorika delen af arbetet är den
som handlar om Egypten. Allt hvad detta gamla land egde
karakteristiskt och sevärdt erhöll en plats i" Belons reseminnen.
Han beskrifver — och, der så behöfves, afbildar — Nildjur,
kameleonter, ichneumon, ibisfogeln, medicinalväxter, mumier, py-
ramider, Pompejistoden m. m.. Han är en af de siste europeiska
forskare som sett den verkliga papyrussäfven ”" och beskrifvit
den efter naturen. Han är troligen den förste efter Plinius
som återfunnit den rätta kulkasplantan (Colocasia antiquorum,
en växt, hvars märg tjenade egypterna som potatis och bladen
till sallat) och förstått skilja den från egyptiska bönan, med
hvilken den dittills förvexlats. Han har beskrifvit harmalagräset
(Peganum harmala), och det bruk araberna än i dag göra deraf
för att bortjaga onda andar, vidare bananen, sockerröret och —
den stora sällsyntheten! — greniga palmträd. Han har lemnat
en mängd värdefulla bidrag till kunskapen om husdjurens och
kulturväxternas geografiska vandringar. Och bland hans sede-
" För dem, som möjligen vilja försöka sig på att införa »garuumw på
någon modern matsedel, nämna vi, att denna sås bereddes af thonfiskens
inelfvor och blod, hvilka inlades saltade i ett slutet kärl, der de fingo
genomgå en långsam förruttnelseprocess under ett par månader. Efter
denna tid stacks hål på kärlet och den utrinnande vätskan tillvaratogs.
Det var »garum>». Det ansågs som en stor läckerhet men lär, enligt
Martialis vittnesbörd, ha luktat vedervärdigt. Det användes som sås
till ostron eller eljest som särskild rätt för att reta aptiten — ungefär
som surströmming på somliga svenska smörgåsbord.
"+ Annu så sent som i en af Renans tidigare skrifter har man
förvexlat de gamles Papyrus (Papyrus amtiquorum) med den nu existe-
rande (Papyrus syriaea)!’ Den bekante egyptologen Maspero har påvisat
misstaget: Belons beskrifning passar emellertid in på den nu utdöda
arten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
