Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finnes hos hennes omgifning, eller den skenbild af moral, som
fått intaga den verkligas plats, icke står i någon som hälst
öf-verensstämmelse med den rätta sedelärans bud, afbryter all
förbindelse med denna omgifning och söker på egen hand göra
hvad hon anser vara rätt. Om denna följdriktighet också skulle
taga sig bättre ut, i fall Blanka aldrig ett ögonblick tvekat i
fjärde akten att skiljas från Wulf, så kan den dock icke
därigenom göras misstänkt. Det kan nog vara psykologiskt riktigt,
att Blanka såsom kvinna känner sig svag inför Wulf, ända till
dess han hunnit råga måttet af sin oförskämdhet, ehuru förf.
såsom ofvan visats, begagnat detta för att tillgodogöra sig ett
för handlingen främmande element. I hvad fall som l^Llst är
styckets utgång i full öfverensstämmelse med Blankas karaktär,
sådan denna utvecklats under det handlingen skridit framåt.
Innan jag yttrar något om de öfriga karaktärerna i stycket,
torde det kanske vara på sin plats att inlåta sig på den har
flera gånger antydda »tendensen», ty det kan ju icke ifekas, att
em också karaktärerna och den med dem så nära förenade
handlingen äro fullt fria, de dock tillkommit för att tjäna en afsigt,
hvilken i sig innebär någonting mer än den rent estetiska, ehuru
den genom den konstnärliga behandlingen icke gör denna någon
väsentlig skada. Författarinnans afsigt är tydligen en varnande.
Hon vill otvifvelaktigt visa huru det är för att därigenom väcka
till eftertanke och varna för ett fortsättande på en farlig väg.
Att harmen öfver hvad förf. anser forvändt och skadligt varit
förnämsta anledningen till nedskrifvandet af detta stycke är
ganska synbart. Det är icke första gången harmen framkallar
skalden, men denna gång har det genom en verkligt ädel harm
åstadkomna verket gjort kanske ett starkare intryck än vanligt
är. Åtskilliga tecken tyda därpå, fastän stycket ännu icke är
uppförd t.
Till det med arbetet afsedda ändamålet har förf. dock icke
an vän dt andra medel, än dem som stå henne till buds rundt
omkring i samhället. Hon har endast hämtat sitt ämne ur
lifvet, och do figurer, som af henne begagnas för att gifva den
åsyftade varningen, äro sannskyldiga verklighetsmänniskor. Kapten
Wulf träffas dagligen i vårt samhälle. Elak är han visst icke.
Han tror på »predestinationen» i ofvan omnämnda sak. Han
anser sig vara en förnuftig, praktisk man, hvilken förstår sig så
väl på kvinnorna och vet till punkt och pricka hvad kärlek är,
det vill säga kärlek till en icke blott ung och vacker — sådan
försmår lan ej häller — utan ock fin och förnäm, mycket bildad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
