Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*
— Jo—o!
— Nåh, hvad vill du då?
— Hm, den der reversen — lika godt betala först
som sist.
Konsuln flög bort till skrifbordet.
— Det gör du klokt i, sade han och tog fram
reversboken.
Räntan bryr jag mig inte om — mycket nog ändå
för dig.
Sven Jonsson lemnade konsuln den 100 kronesedel,
som han haft hopskrynklad i handen.
— Tack!
Konsuln strök öfver reversen både kors och tvärs.
— Här har du den, sade han och räckte Sven
Jonsson papperslappen. Du handlade som en sann kristen,
min käre Sven Jonsson — lönade ondt med godt.
Och han reste sig upp och klappade Sven Jonsson
på axeln.
Men tjärbonden, som stått och bitit sig i läppen,
kunde ej beherska sig längre, utan brast i gråt —
våldsam gråt.
— Den djefvuln — den djefvuln, mumlade han, har
gjort mej rent olycklig.
— Seså, lugna dig, Sven Jonsson, sade konsuln
vänligt. Gull är ju inte annat än mull.
Bättre än rikedom .är ett ädelt hjerta, och det har
du ta’ mig fan, Sven Jonsson — och derför skall Gud
förr eller senare — belöna dig!
Snyftningame blefvo allt svagare och svagare, och
tårame föllo nu en för en.
Sven Jonsson lät tröjärmen stryka öfver ögonen.
När handen föll ner igen till sidan, kunde konsuln
ej låta bli att smila.
Der hade varit tjära på ärmen, och den hade satt
stora märken öfverallt i ansigtet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
