Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
organerna, har han p& sistone mer och mer öfvergått till att episkt med
djup. känslighet framställa menniskolif. Läs t ex. skildringen om, hur
den stora modehandeln *Au bonheur des. dames» småningom ruinerar
hela traktens smärre handel, eller tänk p& Pauline Quenu’s i »La jote
de vivre>, denna nästan med en fars ömhet skildrade unga flicka, och
svara sedan, om den mannen, som kunnat skrifva så, är en
mennisko-hatare! Han har visserligen icke Daudets gråtmilda, feminina vekhet,
men hans ömhet har desto större djup. En stor menniskoälskare är
man, när man som Zola kan som i Germinal förmå sig att sätta upp
ett noggrant konto öfver en stackars smutsig fan till kolbärares
karakter och dock kan rädda sympatierna åt honom, fast intet blifvit glömdt,
som hörde till skuldkontot.
Och derför är det Germinal gör ett sådant mäktigt intryck. Zola
har skrifvit mångt och mycket med mera glänsande färger, mera
rusande dofter, mera glödande ord, men något så djupt kändt har han
aldrig förr skrifvit. Liksom en korsett kan sluta inom sig en verld af
fortviflade .qvinnokänslor, liksom trädet i en Stradivarius kam gömma
tonmassor af oändlig sorg och q val, så omsluta permama till »Germinal»
tusendens röst, klagan och förtviflan, tusendens ångerfulla rop på
förbättring.
Zola är född 1840. Han står således i sin bästa ålder, och
outtröttligt som han arbetar, skall han ännu kunna gifva oss många verk,
till hvilkas betydenhet vi knappast kunna gissa. Bet finnes i Zolas
literära lif en mängd förlöpningar, liksom det i hans böcker lätt råkas
massor med onödiga hårdheter och bryskiteter. Men det finnes också
ingen nu lefvande författare, som har sa mycket stort, modernt lif öfver
hvad han skrifver.
Ni erinrar er utan tvifvel, hur de stora franska författarne i våra
dagar se nt?... Edmont de Gonconrt med det själfulla ansigtet och den
liksom beslöjade blicken, Daudet med sin koketta fysionomi och det
långa pianisthåret, Dumas fils med den kraftiga pannan och den
militä-riska mustachen, Guy de Maupassants snobbiga hufvud med det
utsökt koifferade håret och de pigga ögonen? Ingen af dem är Zola lik.
Han är liten och satt, det intelligenta hufvudet med de skarpa ögonen
och det litet föraktliga löjet kring munnen, sitter så säkert och fast på
den korta, kraftiga halsen. Visste man det icke förut, skulle man, bara
man såg hans breia, starka skuldror, förstå, att han är den nutida
literaturens stora demokrat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
