Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Verlden hör de företagsamma till, dem som inga
betänkligheter ha, dem som förstå att to för sig, dem som likt Georges
Duroy draga nytta af alla, som komma i deras väg, taga af alla
men gifva åt ingen, — som med ett ord bedraga hela verlden,
naturligtvis under sken af den största hederlighet och med
ständig fordran att af en hvar bemötas som den omutlige mannen
af ära.
Georges är farlig just derför att han aldrig tvekar att till
sin fördel begagna sig af omständigheterna, och derför att han
det gör med en öppenhjertig framfusighet, ett slags galghumor,
som vill påvisa inför hela verlden att han har rätt att lyckas i
allt, derför att han aldrig låter något tillfälle gå sig ur händerna.
Han är bohemen, född med segerhufva och utan skrupler. Få
hvilken bana han än slagit in, skulle han armbågat sig fram,
trampande ned sina motståndare och ropande »plats för mig».
»Les imbeciles et les niais sont toujours les dupes.» Ve
de hänsynsfulle, de veke, de ärlige!
Sådan är grundtanken i Bel-Am i och skildringen ger utan
att bifoga några kommentarier rätt åt dem som lyckas. Enhvar
får sedan tänka derom hvad han vill, författaren ger intet
sedebetyg åt sina figurer, han endast ställer fram dem: — »se här,
så se de ut.» Men detta gör han med en sådan frisk käckhet
och ungdomlighet, parad med en sådan kraft, att man ej tviflar
en minut på troheten i teckningen.
De många pariserbilder, som inflätats i skildringen, och de
bifigurer, som skizzerats vid sidan af »hjelten» och hans
lyeltin-nor, äro påtagligt verklighetstrogna. Folie-Bergère liksom festen
hos Rival, duellen, natten i Boulogneskogen och gubben Walters
storartade uppträdande, sedan han biifvit en af denna verldens
mäktige, detta är bilder ur en verklighet, som parisaren på
senaste åren haft goda tillfUllen att studera. De interiörer ur
tid-ningsverlden, som — dock ganska sparsamt — förekomma, äro
roliga nog, i synnerhet historien om tillkomsten af Duroys första
artikel, som fru Madelaine förstår att anrätta precis efter läsarnes
fordringar, samt den episod, då två reporters skola interviewa en
kines och en rajah och den äldre och erfarnare tidningsmannen
slår sig ned i ro på ett kafé och lär sin unge medbroder att
vara praktisk: »Tror ni att jag bryr mig om att gå och fråga
den der kinesen och den der indiern hvad de tänka om England?
Alldeles som jag inte mycket bättre än de sjelfva hade reda på
hvad de böra tänka för läsarne af La vie Française. Jag har
redan interviewât fem hundra kineser, perser, indier, kilier, ja-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
