Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
våra riksdagsförhandlingar väsentligen fbrtgågeaom ett oändligt
mångskrifveri, uppmuntradt af ett sönderplockande af ärendena, som
faktiskt högst betydligt kringskär afgöranderätten, på det håll, der
denna borde finnas hel oeh oförkrinkt, i kämrames plena nämligen.
Alla nödiga försigtighetsmått tycktes sålunda vara vidtagna
för att den nya riksdagsordningen skulle kunna $ena son» ett
lämpligt verktyg i händerna p& de klasser, hvilka med den^fingo
stadffcstelse på sin nya maktstAHuiog. När den hade gjort den
tjensten, skulle den anses halva gjort nog. Att sedan komma
och tala om en konsti tutionel utveckling på grundvalen af den
nya ordningen, var ej tillåtet. Skull* sådant komma i fråga, hade
man jn medlet nära Ull hands. Man talade d& om faror för
konungamakten, som man alltid gern^ förblandar med sin egen
makt, och sedan får ingenting vidare hända ntöfver hvad som
hände för tjugo år sedanv
På tjugo år har i Sverige icke mer än en enda
konstita-tionel reform af någon som helst principiel betydelse genomförts.
Bet var statsministersembetets inrättande i dess nu i varande form.
Men om vi rörande denna reform tillåta oss den anmärkningen,
att dess resultat hittills visat sig lika tvifvelaktiga, som det
uppriktiga refornmitet hos förslagets apphofaman i mångas ögon
syntes misstänkt, så vilja vi dermed icke hafva kastat någon som
helst skugga på hr A. O. Wallenbergs m$liga
statemannaftjrtjen-ster, utan endast helt *nkelt hafra konstaterat ett redan af t de
senare årenB händelser bevisadt faktum. Den förändring, som af
vissa godtrogne ifrare helsades som ett stort steg framåt i vår
konstitutionela utveckling, betraktades af andra med icke mindre
oförstäld glädje som ett lika stort steg baklänges. Och det var
de senare som fingo rätt Från den konAervativa sidan talade
man tillitsfullt och förklarade,* att hädanefter kunde det väl ieke
längre blifVa tal om att anse kenangens rådgifvare som politiska
funktionärer. Statsministern var &« den ende, som skulle aå
anses. De öfriga statsråden voro endast expeditions-ministrar,
departements-chefer, d. v. s. ett slags bättre byråchefer eller
kansli-sekreterare. Det httndes ju både oförsynt ooh omtyjligt» men 1883
års ministerskifte visade, att det icke varit så illa uträknadt.
Från den stunden’ hade man kommit ifrån nödvändigheten att
erkänna statsrådets ledamöter i en annan ställning än andra
em-bets- ooh tjenstemän» Den verkställande makten fick intaga en
från den lagstiftande ännu mera afskild ställning. Förbindelsen
mellan dem båda gjordes ännu lösligare. Och detta kallades för
en utveckling af 1865 års representationsreform:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
