Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oscar Blumenthal är stor och kgl. svenska teaterdirektionen
är hans profet. I april månad uppfördes å Dramatiska teatern
Blumenthals komedi »Profpilen», i september gick »Den stora
klockan» öfver samma scen, och knappt har detta skett, innan
en notis löper genom tidningarne att ånyo ett stycke af samme
oförbrännelige Oscar Blumenthal har blifvit inköpt för
Dramatiska teaterns räkning. De spridda röster, som vid Profpilens
uppförande höjde en varning mot slik literaturs införande på en
teater, öfver hvars tröskel intet för konsten främmande borde fl
intränga och hvilken i valet af repertoar har en viss
grannia-genhetspligt att iakttaga både mot sina framstående konstnärer
och mot den allmänhet, som lemnar densamma sitt pekuniära
understöd, dessa spridda röster hade, då turen kom till »Den
stora klockan», vuxit i antal och styrka. Att de ej voro
alldeles obefogade, framgår kanske tydligast af det olyckliga
försvar för pjesen, som framkom i en af de dagliga
tidningarne, hvilken i första rummet föste uppmärksamheten på dess
— oskadlighet: en eufemism för sjåpighét, hvilket ord här hade
varit det rätta.
Om spelet är här intet annat än godt att säga. Det är alltid
ett nöje att höra herr Fredriksson och fru Dorsch-Bosin föra en
konversation, och att herr Hedin aldrig visar sig på scenen utan
att försätta publiken i den muntraste sinnesstämning, är af
gammalt kändt.
»Denise», skådespel i fyra akter af Alexander Dumas d. y.,
är hittills Dramatiska teaterns enda literära nyhet. Detta
skådespel, som i Frankrike väckt så mycken uppmärksamhet,
för-fäktar den satsen, att en q vinna, som en gång förtroendefullt
hängifvit sig åt den man hon älskar och blifvit af denne
skänd-ligt öfvergifven i sin olycka, icke dess mindre kan ha rätt till
den upprättelse, som ligger i att bli en hederlig mans hustru.
Denna sats, som då den först uttalades af George Sand — bland
annat i hennes å Nya teatern för ej mer än ett år sedan
uppförda skådespel »Claudie» — betraktades som en temligen (Jjerf
paradox, har, å nyo utslungad af Dumas, i författarens
fädernesland väckt ett uppseende och förorsakat ett meningsutbyte,
som snarast är egnadt att förvåna oss, för hvilkas moraliska
ståndpunkt endast ett svar på den framkastade frågan står att
finna, nämligen det som författaren sjelf afgifvit.
Den tolkning, skådespelet, hvars innehåll jag har skäl att
antaga vara allmänt bekant, vid uppförandet erhöll, länder
flertalet af de medverkande artisterna till mycken heder. Trenne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
